tisdag, september 05, 2006

Där gamla kåkar stodo tätt ....

Näsåkers Gästgiveri
Näsåkers GästgiveriDet här huset uppfördes i slutet av 1890-talet och revs så sent som 1994. Då hade det gjort sitt.

Om det sörjdes och saknades av någon, vet jag inte.

Det var beläget alldeles invid den nya landsvägen, som hade byggts under början av 1880-talet. Den gick från Sollefteå över Näsåker till Junsele. Mittemot, på andra sidan landsvägen, uppfördes något senare ett stort Turisthotell, som fortfarande står kvar.

SVAR:s bildatabas visar fler bilder av huset, bl.a. ett med id-4312/04. Där berättas att huset uppfördes 1898 av en person som hette Nils Teodor Blom, född 1869 i Näsåker, Ådals-Liden. Han reste från Trondheim 1891 till Minnesota, USA, återvände 1896 och gifte sig med Frida Jakobina Forssén, född 1875 i Forsås, Ådals-Liden . Efter återkomsten till Näsåker uppförde Blom ett hus som först var ett "Café Gästis". Det påbyggdes senare till ett trevånings trähus och blev "Hotell Gästis".

Strax före och strax efter förra sekelskiftet var det ett intensivt folkliv i Näsåker. Befolkningen i hela församlingen uppgick år 1890 till 2196 personer. Det var cirka 600 personer fler än vad som fanns 100 år senare.

Förutom den fasta befolkningen kom under skogsexploateringens tid också handelsresande, skogspatroner, disponenter, skogsinspektorer m.fl. till bygden.

En "urgammal", sägenomspunnen bygd och ett vackert landskap lockade också till sig konstnärer och författare - mer eller mindre kända.

Osökt kom jag att tänka på en dikt, när jag såg det här vykortet.
Ett "lappkast" och jag förflyttar mig snabbt från landsbygd till huvudstad.

Esplanadsystemet
Där gamla kåkar stodo tätt
och skymde ljuset för varandra,
dit sågs en dag med stång och spett
en skara ungfolk muntert vandra

Och snart i sky
stod damm och boss
då plank och läkt
de bröto loss.

Det ruttna trät,
så torrt som snus,
det virvlar om
med kalk och grus.

Och hackan högg
och stången bröt
och väggen föll
för kraftig stöt.

Och skrapan rev
och tången nöp,
att taket föll
och skorsten stöp.

Från kåk till kåk
man sig beger,
från syll till ås
allt brytes ner.

En gammal man går där förbi
och ser med häpnad hur man river.
Han stannar; tycktes ledsen bli,
när bland ruinerna han kliver.

- Vad skall ni bygga här, min vän?
Skall här bli nya Villastaden?
- Här skall ej byggas upp igen!
Här röjes blott för Esplanaden!

- Ha! tidens sed: att r i v a hus!
Men bygga upp? - Det är förskräckligt!
- Här rivs för att få luft och ljus: 
Är kanske inte det tillräckligt?

AUGUST STRINDBERG (1849-1912)

En hyllning till den nya tidens uppgörelse med förlegade ideal.
Lång näsa räcks åt det gamla och framtiden hälsas välkommen.
"Riv det gamla och bygg nytt" - ungdomens livsfilosofi.
En gammal människa tycker alltsomoftast att allt är bra som det är.

En ny tid

Då Strindberg fick den här dikten publicerad 1883, hände det mycket i det svenska samhället. Industrier växte fram. Jordbrukets betydelse för försörjningen minskade. Människor började flytta in till städerna. Parker anlas. Då trafiken ökade krävdes bredare gator. Ångjärnvägens spår behövde dras fram rationellt. Gamla hus revs då i strävan efter "ljus och luft".

Esplanaden

Gröna gatan i Stockholm eller Norra Humlegårdsgatan, som den också kallades, blev 1883 "Esplanaden". Gröna gatan var Karlavägens föregångare. Vid Karlaplan låg tidigare Ladugårdslands tull, en av tio tullstationer som fanns vid infarterna till Stockholm.

Området utanför tullen kallades på 1600- och 1700-talen för "Yttersta mörkret". Långt fram på 1800-talet kunde man i de här ytterområdena se folk driva kossor till bete på Gärdet. Här låg små gårdar kvar länge.

År 1885 bytte hela stadsdelen namn till Östermalm. Ladugårdslandet var tidigare uppkallat efter den kungliga ladugård, som fram till mitten av 1600-talet låg öster om Djurgårdsbron.

August Strindberg

Om honom finns mycket att skriva. Det finns också oerhört mycket skrivet om honom. I nästan alla biografier jag läst, men inte i samtliga, nämns att Strindbergs släkt ursprungligen härstammade från Norrland.

I Västernorrland, säkert även i andra delar av Sverige, hade efternamnen ofta en anknytning till födelseplatsen eller hemsocknen. Min farmors släktnamn Lidmark kommer från Lidens socken (nuvarande Ådals-Liden). Undersöker man hur Strindbergs-namnet kan ha uppstått, finner man följande:

August Strindbergs far var kryddkramhandlaren och ångbåtskommissionären Carl Oskar Strindberg i Stockholm. Augusts farfar var borgaren i Stockholm, Zacharias Strindberg, född i Sundsjö, Jämtland och son till komministern i Sundsjö Henrik Henriksson Strindberg.

Henrik Henriksson var från början bondson och född i Strinne by i Multrå socken, (omfattar landet kring Ångermanälven närmast öster om Sollefteå).

Släktnamnet antogs då Henrik Henriksson studerade vid Trivialskolan och gymnasiet i Härnösand. Då han påbörjade studierna 1723 kallade han sig Strindwall. 1726 ändrade han av någon okänd anledning namnet till Strindberg. Vår nationalskald kunde därför lika gärna hetat August Strindwall.

10 kommentarer:

Anita sa...

Vad trevligt att se det fina kortet av gästgiveriet! De sista åren hade huset verkligen gjort sitt - det var förfallet och skymde mycket sikt i vägkurvan.
Jag var in där vid ett par tillfällen i min barndom - på begravningskaffe minns jag. Annars var det nog ett gästgiveri som var mer populärt i början av seklet tror jag.

Jag har sett en gästbok från gästgiveriet på en konstutställning i Näsåker för några år sedan. Jag minns att flera stora svenska konstnärer både ritat och skrivit sitt namn i gästboken. Vilka det var har jag faktiskt glömt. Men gästboken finns säkert i förvar någonstans. Kul att den (de) har sparats!

Karin W. sa...

Jag har också något gammalt vagt minne av ett kort besök någon gång i slutet av 1950-talet. Ett besök tillsammans med någon som hade anknytning till gästgiveriet. Det var ödsligt trots ett centralt läge.

Jag förstod att det hade förfallit och att rivning var enda alternativet.

Gästboken är alltså det enda som finns kvar. Undrar vem som förvarar den?

Anita sa...

Den som ansvarade för konstutställningen heter Bertil Nordin och är kontaktperson för stiftelsen Nämforsen (du hittar hans adress på nätet) Jag förmodar att han känner till var gästboken förvaras.
Jag skulle gärna titta i gästboken igen!

Karin W. sa...

Tack Smulan! Då får jag kontakta honom i morgon.
Det skulle vara intressant att få veta namnen på t ex konstnärerna som vistades där kortare eller längre tid.

Anita sa...

Karin! När jag tänker efter så kan det möjligen ha varit så att några av tavlorna på konstutställningen i Näsåker tillhörde ägarna av Gästgiveriet och hade varit uppsatta där. Utställningen var för ganska många år sedan - så jag håller på att glömma... (hmmm...)
Bertil N. vet säkert besked!

Karin W. sa...

Smulan! Bertil N. vill minnas att han fick låna gästboken av en ättling till ägarna. En person som heter Hans Tenglund kan veta mer. //Karin

Anita sa...

Har du Hans telefonnummer? Om inte skicka mig ett privat mail - så får du det!

Smulan

Karin W. sa...

Jadå,telefonnumret har jag fått. //Karin

Karin W. sa...

Smulan! Gästböckerna (det finns flera) är bevarade och förvarade i Näsåker hos Tenglund.

Kulturintendenten i Sollefteå ska ha gått igenom dem. Det blir nästa person jag kontaktar.
//Karin

Anita sa...

Kul! Berätta när du vet mera!
Smulan

Related Posts with Thumbnails