lördag, augusti 19, 2006

Om inte om hade varit .....

Vykort
Sverigeskepp under forcering.
Armé-, Marin- och Flygfilms Vykortsserie












Under andra världskriget fick den svenske beredskapssoldaten lära sig att tiga om var han fanns och vad han gjorde.

"En svensk tiger!"
Omdiskuterad slogan som lanserades i en stor vaksamhetskampanj i november 1941. Uttrycket åtföljdes av en blå- och gulrandig tiger på affischerna.










"Bror, Elin, Nils, Västanbäck, Näsåker
En trevlig jul önskar er Oskar".
Kortet är poststämplat i Stockholm 1,
2312.40.20-, 4
(23 december 1940?)

"Oskar" är identisk med pappa Nils äldsta bror.


År 1927 hade Oskar emigrerat till Canada. Han var då bara 19 år gammal.

Mellan åren 1850 och 1930 utvandrade omkring 39 miljoner människor från Europa till Nordamerika. När det gäller orsakerna till den stora emigrationen talar forskarna om "push-and pull-faktorer". Med "push-faktorer" menas förhållanden som kan ha påverkat en enskild människas beslut att utvandra. Folkökningen med dess följder var en "push-faktor". Förtryck av politisk, religiös, social eller ekonomisk art var andra faktorer. Men även oviljan att göra militärtjänst var en "push- faktor" för yngre män.

"Pull-faktorer" var intensiva lockelser från Amerika. Där fanns t. ex. god tillgång på jord, rikliga arbetstillfällen, högre löner, politisk och religiös frihet. Sist men inte minst bedrevs också en medveten propaganda från dem som hade vinning av emigrationen. Omedveten reklam kom från dem som hade rest tidigare och i brev hem beskrev sitt nya liv.

I Oskars fall ligger det nära till hands att tro att "push-faktorn" var en ovilja mot att göra militärtjänst. Oskar skulle annars i egenskap av äldste son, som brukligt var på den tiden, ha övertagit hemmanet Västanbäck 2:2 i Ådals-Liden.

Nu blev det inte så.

En människas vägval kom att styra och påverka andra människors liv och handlingar.

Om inte om hade varit.....

Mamma använde sig av det uttrycket ibland.

"Om inte om hade varit - då skulle jag varit kung av Rom och katta skulle ha varit prinsessa". Så sa mamma.
Det finns andra varianter av uttrycket.

Det blev pappa som, mot sin vilja, kände sig tvingad att ta över gården. Köpekontraktet mellan pappa, farmor och farfar undertecknades en majdag 1940.

I det två sidor långa och utförliga kontraktet står bl a " ...Till husrum avtages tre rum och kök i mangårdsbyggnaden. Rummen äro belägna i övre våningen och utgöras av de tre rummen söder om korridoren samt det rum, som ligger i nordvästra hörnet, del i korridorer och veranda i övre våningen samt trappan, hall, förstuga och badrum i nedre våningen; vidare del i bagarstuga för bakning samt i matbod, källare, tvättstuga och andra nödiga uthus.

Till trädgårdsland avtages samma område, som undantagits av Mårten Lidmark enligt dennes födorådskontrakt av den 5 november 1906.

Vidare avtages 3 liter oskummad mjölk per dag, ett kg smör per vecka, 250 kg siktat kornmjöl, 17 kg fläsk, 200 kg potatis och 50 kronor kontant per år samt nödigt bränsle. För av oss anställt hembiträde erlägges till henne utgående kontanta lönen..."

Bondelivet
var inget pappa hade drömt om. Inget han önskade. Han hade helst sett att han sluppit.
En framtid som statsanställd - det var vad han hade sett fram emot.

Som ensam lantbrukare behövde han en hushållerska.
Hushållerskan, som kom till gården och stannade kvar, hette Märta Söderman.
Hon blev min mamma. Men giftermål blev det inte förrän 1950.

Ett kryss och en mycket svag anteckning i övre högra hörnet på fotot: "Oskar".

Det är ingen tvekan om att den unge mannen längst ut till höger är pappas bror, Oskar. Jag känner igen honom från andra foton. Är fotot möjligen taget den dag han steg på tåget för att påbörja en lång resa västerut? Jag tror det. De övriga kan vara personer som, precis som Oskar, gick ombord på båten "Stockholm". Den nådde hamnen i Halifax, Nova Scotia, den 27 mars 1927.

Fotot till vänster kommer från ett album som till största delen innehåller fotografier från Canada.

Oskar tillsammans med en okänd kvinna.
Vem var hon? Hon är mycket lik kvinnan på "tågbilden".

Det finns en fullständigt obegriplig notering under fotot i albumet. Ett antal lösryckta bokstäver utan sammanhang. "
O in Ka.... "

Jag vet att 1928 var Oskar i Shauvanon, Saskatchewan, av en särskild anledning.

Då med Alice.

Uppdatering 22/1 2011:
Enligt säker källa är det nu bekräftat att kvinnan på fotot är Oskars blivande hustru Alice, född Nordin.

Surname: Nordin
Given Name: Karin Alice
Age: 23
Sex: F
Nationality: Swe
Date of Arrival: 1927/03/27
Port of Arrival: Halifax
Ship: STOCKHOLM,
Library and Archives Canada

Oskar och Alice gifte sig den 30 januari 1930 i Neepawa, Manitoba enligt Vitalstats

Tiderna blev sämre och 1933 bestämde sig Oskar för att återvända till Sverige igen .

I efterlämnade papper, som jag fått från släkt i Canada, återvände han av följande orsak:

"found it impossible to make a decent living at farming. Barley was selling for 19 cents a bushel, while the cost of threshing the grain cost 11 cents a bushel, so he had an auction sale and left Canada".

Oskar med familj bosatte sig i Stockholm. Så vitt jag vet fick Oskar arbete hos General Motors. Där blev han kvar resten av sitt liv.

Nu vill jag inte ägna mig åt kontrafaktisk familjehistoria. Men jag kan ju fundera. Hur hade livet gestaltat sig för alla inblandade parter om inte det och det inträffat?

4 kommentarer:

Rosa sa...

Kul att hitta din blogg.
Läst den med stort nöje.
Bilder och föremål hakar tag i någon minneståt och när jag tillåter mig att dra i den så kommer berättelsen.
Jag tycker det ar kul när kvinnor berättar sina hisorier. kolla in www.oplogat.se

Karin Irene 60+ sa...

Trevligt att du fann ett nöje att läsa bloggen, annars rör den så att säga bara de "närmast sörjande".

Jag är intresserad av historia -framför allt lokalhistoria. Det behöver inte nödvändigtvis handla om hemtrakterna.

smulan sa...

1927 (8 okt.) utvandrade även Otto Fängström från Fängsjö till Minneapolis. Han återvände dock inte till Sverige utan bosatte sig och dog i Wyoming.
Min mamma, som var 5 år då, har berättat att familjen stod och vinkade av Otto (Otto var kusin med min mormor) i Fängsjö. Det var en sorglig stund, för familjen visste att de förmodligen inte skulle ses mera. Vilket inte skedde heller.

Karin Irene 60+ sa...

Sorg, vemod och saknad ..
Men visst var de företagsamma, de som gav sig iväg.

Related Posts with Thumbnails