"Slåttanna" (2)

Avslappnad stämning under en paus
i slåtterarbetet.

Inga för mig kända ansikten på fotot










August Strindberg framställde i sin bok Hemsöborna slåtterarbetet som en strid.
Han är svår att överträffa i förmågan att kunna skapa bilder utav ord:

-----"Det susade om liarne, och det daggiga gräset föll i knippor; och sida vid sida lågo alla sommarens blommor, som vågat sig ur skogen och hagen: prästkragar och gökmat, tjärblomster och hundloka, ängsnejlikor, pukvete, väppling och alla ängarnes gräs och halvgräs; och det doftade sött som honung och kryddor, och bin och humlor flydde i svärmar för den mördande skaran, mullvadarne kröpo ner i jordens innanmäten, när de hörde hur det brakade i deras bräckliga tak; snoken kilade skrämd ner i diket och slank ner i ett hål som en skotända; men högt upp över slagfältet svängde sig ett par piplärkor, vars bo blivit trampat av ett klackjärn; och i eftertruppen trippade stararne, plockande och pickande allehanda kräk, som kommit i det brännande solskenet.

Första slaget var uttaget ända ut i åkerrenen, och nu stannade kämparne, stödda på sina lieskaft, betraktande förödelsens verk, som de lämnat bakom sig, torkande svetten ur mössremmarne och inläggande en ny snusvalk ur mässingsdosorna, medan flickorna skyndade sig komma upp i frontlinjen.

Och så gick det löst igen, ut i det gröna blomsterhavet, som nu går i vattrade böljor av den växande morgonbrisen och än visar brokiga, lysande färger, när blommornas styvare stjälkar och huven sticka upp genom det mjuka tåtelgräsets vågor, som böja sig undan för kåren, än breder sig jämn grön som en sjö i stiltje.

Det är fest i luften och tävlan i arbetet, så att man hellre skulle stupa i solskottet än ställa lien ifrån sig. När klockan är åtta, ligger källängen som en nydrillad åker, slät som en hand och med gräset i långa strängar". -------

Apropå Strindberg: Jag minns en farbror från min barndom, långsmal och klädd i en alldeles för lång, grå trenchcoat. Han kom en dag på besök och bad min pappa om hjälp med någon skrivelse.

Pappa fungerade som någon slags självlärd "byadvokat" och blev ofta anlitad när det gällde deklarationer, bouppteckningar eller andra juridiska spörsmål som skulle författas på kanslisvenska.

Vad mannens ärende rörde sig om, var jag inte gammal nog att förstå. Han återkom emellertid flera gånger. Vid sista besöket överlämnade han en gåva.

Den bestod av en med bläck handskriven dikt på ett dubbelvikt linjerat pappersark. Jag fick hålla papperet en stund i min hand innan pappa la det i en skrivbordslåda och låste igen.

Bilden av detta pappersark och mannen finns än i dag präntad på min näthinna. Jag vet inte varför.

När jag i vuxen ålder sökte igenom lådan fanns inte dikten kvar. Den hade nog blivit bortstädad någon gång under årens lopp. Jag minns att någon sa att mannen var en släkting till August Strindberg. Även om jag då inte visste vem August Strindberg var, gjorde den här mannen ett starkt intryck på mig. Om människor har auror, då hade han en.