Lilliehöök med fru, Lundin, Olsson, Mähler m fl

Ett foto som i original är ordentligt skadat. Det har repor, bläckplumpar och fingeravtryck. Jag har gjort en redigering. Det blev bättre men inte bra.
Fotot finns även i Sollefteå Bilddatabas.
Där har det beteckningen "ie-5170/04".
Det finns ett samband med järnvägsbyggande och kan därför dateras till något av åren mellan 1917-1925.

Den långe mannen lär ska vara järnvägsingenjör Lilliehöök. Farfar hade enbart skrivit " P.L." ovanför huvudet på honom. Förnamnet är därför okänt. Kvinnan till vänster om honom är hans hustru.

"Mähler" heter mannen med cigaretten.

Farfar står till höger om Lilliehöök och bakom farfar, till höger, finns en man med namnet Petter Olsson. Övriga personer är inte namngivna.

På baksidan av fotot har farfar skrivit "taxeringsnämnden".













Petter Olsson var en man som under 1900-talets första årtionden och fram till sin död 1934, kom att betyda mycket för Ådals-Liden .
(Fastigheten Ås 1:73 och 1:75 ovan, övertogs enligt Svenska gods och gårdar året 1939 av sonen Nils Petter Olsson, född 1913).

I tider av depression och lågkonjunktur gav Petter Olsson människor arbete.

Han föddes 1876 i Utanede, Edsele (Y) och kom genom sitt giftermål med Gerda Elisabet Lidfors, född 1883 i Ås (Åsmon), Ådals-Liden , att bosätta sig på hennes föräldragård.

Han bedrev handel med allt mellan himmel och jord, sålde mat, kläder, målarfärg, lantbruksmaskiner, yxor och barkspadar.

En stor del av sina bymarker styckade han av till tomter för folk som ville bygga hus.

I Forsås anlade han en såg, hyvleri och kvarn.

I Näsåker uppförde han flera stora hyreshus.

I Kattdalsforsen i Fjällsjöälven lät han tillsammans med riksdagsman Petrus Lidström, bygga ett kraftverk som försåg inte bara Åsmon, utan också byarna intill, med elektriskt ljus.

Men så kom vårfloden 1920 med högt vattenstånd. Vattnet steg och började forsa över dammen ovanför kraftstationen. Ett brofäste på en intilliggande bro brast, bron spolades bort.

Alla krafter som sattes in för att förstärka dammen ovanför kraftstationen var förgäves.
Ett beslut om sprängning med dynamit togs och sprängningen gav vattenmassorna ett annat utlopp. Kraftstationen med inventarier kunde räddas. Men driften vid Kattdalsforsens kraftstation återupptogs aldrig mer.
(Källor:
Birger Sidén, Holaforsen, Berättelse om en by vid Ångermanälven, 1998, sidorna 78-80.
Paul Lundin: Sanningar och sägner i Ådals-Liden, 1982, sidan 29)