Gamla foton från Junsele (9)

Sigurd Holmqvist

Husvagnsföretaget Polarvagnen behöver kanske ingen närmare presentation. Men om Du vill veta mera, finns en länk, som leder vidare till en intressant berättelse om när, hur, var och varför företaget startade.

Klicka här: http://www.vallen.junselebyar.se/polarvagnen.html

Sigurd Holmqvists föräldrar var Alfred Bernhard Holmqvist (kom från Bjärtrå) och Ida Maria Högsten från Övra by i Junsele. Hennes föräldrar kom ursprungligen från Värmland.

Sigurd Holmqvist gifte sig 1935 med Anna Elisabet Lif, född 1910 i Lillegård, Junsele, en dotter till bonden Erik Lif och Anna Katarina Henriksdotter. Innan vigseln med Sigurd Holmqvist hade Anna Elisabet sonen Erik Artur Lif, född 1929. De gemensamma barnen var sönerna Bertil (som var en av männen bakom Polarvagnen) och Yngve Holmqvist. År 1941 var Sigurd Holmqvist arrrendator på en gård i Östansjö ägd av Svanö AB. Senare flyttade familjen till Anna Elisabets föräldragård i Lillegård.


En av Ida Maria Högstens bröder, Gustav Adolf Högsten, finns nämnd på Östanbäcks släktförenings stamtavla över ättlingar efter Erich Persson och Brita Olsdotter. Gustav Adolf Högsten gifte sig 1906 med en dotter till Erik Jacob Persson och Eva Maria Sundius. Hon hette Beda Kristina. Men äktenskapet varade i endast två år. Sedan blev hon änka endast 23 år gammal och ensam med två små barn. Efter några år gifte hon om sig.

En del av faktauppgifterna om familjen Holmkvist lämnade Göran Stenmark ( Gårelehöjden ) för något år sedan. Samtidigt identifierade han också porträttet på Sigurd Holmqvist. (En kopia finns i Sollefteå Bilddatabas (SVAR) med id.nr: fk-1249/01. Familjen Holmqvist förekommer där på flera olika fotografier, både äldre och nyare).

"Folkräkningen 1890" har fått bidra med andra uppgifter (sökbar igen efter att ha varit ur funktion ett antal dagar) För övrigt så leder alla färgade namn eller ord vidare till någon hemsida som ger fler och utförligare upplysningar. Om någon länk inte fungerar vill jag gärna veta det.

Östansjö 1, Junsele Svenska gods och gårdar, sidan 575







Svenska gods och gårdar

Förlaget Svenska Gods och Gårdar fanns i Uddevalla, men man anlitade medarbetare runt om i landet. Under 1930- och 40-talen utgavs, i åtminstone ett par omgångar, långa serier av böcker som i text och bild beskrev gårdar regionvis. Varje bok börjar med ett allmänt kapitel om landskapet och jordbruket, därefter följer hundratals sidor med gårdsbeskrivningar.

Man gick från gård till gård, ställde upp fotografiutrustningen och brände av en eller två blixtar (utan att faktiskt ta ett foto - filmen var dyr). När gårdens folk frågade vad det var frågan om, fick de veta att man tog bilder av traktens finaste gårdar som sedan skulle ingå i ett praktfullt bokverk.

Gårdens ägare erbjöds att förhandsteckna sig för ett exemplar. Det fanns olika inbindnings-möjligheter. Man kunde få familjens och gårdens namn i guldtryck på omslaget. Säkert var kostnaden för att beställa ett exemplar hög.

Lyckades man med försäljningen togs därefter ett riktigt foto (utan blixt) och gården kom med i upplagan! I annat fall vandrade man vidare till nästa gård.

Böckerna har nog framförallt funnits i just de gårdar som finns med. Säkert var det mycket spännande att titta i boken, läsa om granngårdarna och jämföra arealer, djurbestånd och taxeringsvärden.

I en del utgåvor fanns särskilt utrymme för att göra anteckningar om den egna gården "för framtida generationer".

Hämtat från: Proveniens iFokus

Mitt exemplar av den tjocka boken, Ångermanlandsdelen, har tillhört farfar och farmor. Deras namn och gårdens namn är tryckt på framsidan i guldtryck.

Minnen

"Ängen är åkerns moder" är ett gammalt ordspråk, som jag tror har innebörden att ängens hö ger, via kreaturen, gödsel till åkrarna.

Pappa balanserar på en gödselkärra med hästtömmen i ena handen.

Stödd på en dynggrepe och med en arm på hästryggen står min farbror och pappas näst yngsta bror, Albert, (som för övrigt fortfarande bor i Näsåker med hustrun Mia, båda snart 93 år ).

Men var är bilden tagen? Jag minns inte och kan inte placera de här husen. Fast kanske ändå ........ jag får just nu en svag minnesbild av ett hus inte så långt från mitt föräldrahem.

Det sägs att doftminnen tillhör våra allra starkaste minnen. Det skriver jag under på.

Gödsel doftar inte gott, speciellt inte svingödsel.

Häromdagen blev jag av Lars Anders Johansson påmind om den franske författaren Marcel Prousts romanverk: "På spaning efter den tid som flytt". Det är mer än 40 år sedan jag läste något av Proust och jag blev tvungen att fräscha upp mitt minne.

I första verket kommer huvudpersonen frusen hem till sin mor en sen vinternatt. Han får en bit madeleinekaka som doppas i en kopp té. Då minns han sin barndom och uppväxt så till den milda grad att minnena fyller flera volymer.

Proust skriver: "Det tjänar ingenting till att försöka återkalla i minnet sitt förflutna - alla tankemödor är förgäves. Det ligger utanför medvetandets område, utom räckhåll för tanken, gömt i något materiellt föremål (d.v.s. i den förnimmelse detta föremål kan framkalla hos oss) -men vi anar inte i vilket föremål. Det beror på slumpen om vi stöter på det eller inte, innan döden når oss".

Här är två gårdar som jag bevarar i minnet (med eller utan Madeleinekakor).
Min barndom och uppväxt fanns här.












Västanbäck 2:2 och Västanbäck 2:3
Bild från boken Svenska gods och gårdar år 1941,
del XXXVI, Ångermanland, sidan 1221

Ladda ner,
lyssna till Lars Anders Johanssons
Bondens år
(6,6 Mb)