Nämforsen 1943
Före utbyggnaden av kraftverket
TILL HEMBYGDEN
Nämforsen sjunger i midsommartid
Fåglarna kvittra i ängar och lid
Konvaljen doftar på älvstrandens brant
Häggar och rönnarna prunka så grant
Sommarfläkt, sol, ungdom och dans
Skönare bygd väl på jorden ej fanns .
Åkerteg bröts här på urskogens mark
Nödår gav odlaren kaka med bark
Tro, hopp och mod fanns i människors bröst
Jorden gav sorger, men himmelen tröst
Herran som ger livsdagens mått
Intet förgäter om stort eller smått .
Hembygd, där forntiden än är oss när
Hembygd, som fäderna vila beskär
Hembygd, vår dådkraft vi stolta dig ge
Hembygd, vår ungdom din ynnest bete!
Himmelens sol, Herran Guds frid,
Hem, bygd och folk hägne allan vår tid!
Text: Harald Sjöström
Musik: Gunnar Lundberg
Texten, som är skriven på ett mycket högtravande språk, är hämtad från en jubileumsskrift utgiven av Ådals-Lidens Hembygds- och Turistförening år 1958. Författaren var kyrkoherde.
Texten är tonsatt och musiken komponerades av kantorn och folkskolläraren Gunnar Lundberg, pionjär och dåvarande ordförande i Hembygds- och Turistföreningen.
4 kommentarer:
Prosten Harald Sjöström och kantor Gunnar Lundberg - jo, jag minns dem båda...:)
Jag gick och spelade piano för Gunnar Lundberg i flera år. På onsdagar hemma i hans hus :) - jag har fortfarande den gamla läroboen kvar med hans noteringar i...
Ett vackert foto!
Jag vill minnas att Gunnar Lundberg bodde mittemot skolan.
Fotot finns inom glas och ram. Men pappa hade, som tur var, skrivit på baksidan årtalet och vad bilden föreställde. Det är mycket större i verkligheten.
Visst bodde Gunnar Lundberg mitt emot skolan!
Jag började spela piano för honom i 7-årsåldern - jag var intresserad och mamma ville det...
Jag fick ett nytt piano av pappa när jag var 8 år - ett mycket dyrt och fint piano. Jag spelade piano långt upp i åren - med sångkör och solo.
Pianot blev kvar hemma - andra intressen kom emellan och jag slutade spela. Jag fick tillbaka pianot när jag fyllde 50 - och pianot fortsatte stå oanvänt. I höstas sålde jag pianot till några finnar - jag grät en skvätt när de hämtade pianot. Men så´nt är livet. Inget varar för evigt och jag har slutat att spela. För alltid.
Du fick pianot sålt. Ja, var sak brukar ha sin tid. Även intresset att lära sig spela ett instrument. Det är svårare att uppehålla intresset. Och ett piano tar stor plats.
Min man spelar de flesta instrument - på gehör. Förstår inte hur det går till.
Skicka en kommentar