Nämforsen 1943

Före utbyggnaden av kraftverket















TILL HEMBYGDEN

Nämforsen sjunger i midsommartid
Fåglarna kvittra i ängar och lid
Konvaljen doftar på älvstrandens brant
Häggar och rönnarna prunka så grant
Sommarfläkt, sol, ungdom och dans
Skönare bygd väl på jorden ej fanns .

Åkerteg bröts här på urskogens mark
Nödår gav odlaren kaka med bark
Tro, hopp och mod fanns i människors bröst
Jorden gav sorger, men himmelen tröst
Herran som ger livsdagens mått
Intet förgäter om stort eller smått .

Hembygd, där forntiden än är oss när
Hembygd, som fäderna vila beskär
Hembygd, vår dådkraft vi stolta dig ge
Hembygd, vår ungdom din ynnest bete!
Himmelens sol, Herran Guds frid,
Hem, bygd och folk hägne allan vår tid!

Text: Harald Sjöström
Musik: Gunnar Lundberg

Texten, som är skriven på ett mycket högtravande språk, är hämtad från en jubileumsskrift utgiven av Ådals-Lidens Hembygds- och Turistförening år 1958. Författaren var kyrkoherde.

Texten är tonsatt och musiken komponerades av kantorn och folkskolläraren Gunnar Lundberg, pionjär och dåvarande ordförande i Hembygds- och Turistföreningen.

Vykort. Nämforsen. Ångermanland

Nämforsens klagan

Med vemod och klagan jag kväder en sång
för nu är jag besegrad av kulturens gång.
Blott brusa och dåna var mitt ideal
så det gav eko kring berg och kring dal

Visst kännes det smärtsamt att mista den kraft,
som från urminnes tider jag alltid har haft.
Nu jag kryper till korset och gör mitt honnör
medan dånet det tystnar och dör.

Minns ni sagan om Nämfors från forndomens dar?
ren i glömskan den fallit nu har.
När som trollen med staven mot klippväggar slog
då vår Herre både vredgas och log.

Uti sagan är sagt jag skall tystna en gång
och bli slut på mitt dån och min brusande sång.
Men sekler skall komma och sekler skall gå
över kultur skall naturen rå.

Nu är jag bunden och dömd likt en fånge i bur,
men jag vet jag har hjälp utav Herrans natur.
För de bojor skall brista, som människor smitt
och jag skall bryta en fåra på nytt.

Sen skall jag brusa och välla mig fram likt en hin
ej bli hejdad av människor, väder och vind.
Och mitt skum skall jag kasta så högt jag förmår
och brusa se´n i mångtusende år.

Och till sist bland de älvor i Nämforsens djup
skall jag famna och smeka, som jag gjort förut.
För den orätt jag lidit, skall jag hämnas en gång
sen sjunga evigt min brusande sång.

H. W. Wallin.
Wedins Eftr. Tr. Sollefteå 1947

Gör ett besök på Smulans blog: http://smulansblog.blogspot.com/
Där finns kompletteringar om H.W. Wallin.