Att le eller inte le, det är frågan

En väluppfostrad person ska inte skratta högt utan på sin höjd le. Det fick jag lära mig som barn.

Och innan fotograferna kom på att man skulle säga "cheese" eller "omelett" för att vara som mest till sin fördel på en bild, var det allvarsamhet som gällde. I kamerans barndom tog det väl dessutom minst en minut att fastna på plåten. Det är en lång tid för ett påklistrat leende. Inte alla hade mycket till tänder att stoltsera med heller.

Vackra leenden med vita tänder värderas högt numera .

Men inte alltid och inte av alla. Genom att rycka i småmusklerna på fel plats, vid fel tillfälle, kan man idag åstadkomma andra märkliga ting.

- Va fan flinar´u åt ? Ska´ru ha en smäll på käften, va!

Det gäller att passa sig när man rör sig ute på gator och torg och inte le mot vem som helst.

Länge leve leendet!