Magi, droger och medicin
De här gamla annonserna är hämtade ur Svenska Amerikanarens Almanack 1930. Farfar hade ett par stycken. Troligtvis hade han fått dem från sönerna i Kanada. Jag har scannat bara två. Det finns flera.
Alla hade ett gemensamt - metoder eller preparat för behandling av sjukdomar av olika slag fanns. Det handlade om sjukdomar som hämorrojder, svaghet i blåsan och reumatism. Eller som exemplen här visar - struma, astma och höfeber. Men ingenstans stod vilka typer av preparat eller vilka metoder det var frågan om. Alltså kan det vara i princip vad som helst.
Alltsedan människosläktets början har magi använts för att bota sjukdomar, jämsides med örtmedicin. De flesta "läkemedel" hämtades i begynnelsen ur växt- eller djurriket. Den läkande kraften hos vissa växt- och djurdelar upptäcktes oftast av en ren slump. Kunskaperna fördes sedan vidare från generation till generation.
I en av annonserna nämns opium. Det användes som rogivande, smärtstillande och hostlindrande läkemedel. I slutet av 1800-talet ansågs opium till och med vara en undergörande medicin.
Sherlock Holmes, berömd detektiv i Arthur Conan Doyles böcker, brukade ju dra sig tillbaka för att tänka med hjälp av en lugnande opiumpipa. Doktor Watson reagerade alltid med förskräckelse. Det visar att det trots allt fanns en medvetenhet om opiumets faror i 1800-talets England.
Opium ersattes så småningom med de nya och "totalt ofarliga" bensodiazepinerna - tills man upptäckte att de var lika beroendeframkallande som opium och gav allvarliga biverkningar.
Det kom att dröja ända in på 1960-talet innan man på allvar förstod farorna. Fram till dess betraktades de flesta droger som helt ofarliga. I Sverige användes exempelvis hasch som medicin mot kikhosta och som smärtstillande medel ända fram till 1950-talet.
Nu läser jag i dagens Aftonbladet att vi svenskar är sjukast i hela världen. Ångest (och depression) är tydligen många svenskars arvedel. Så där en halv miljon lär äta nervlugnande medicin, säger statistiken. Vad säger det om samhället? Att folk mår dåligt och måste äta piller för att stå ut? Eller att läkaren inte orkar eller har tid att ta reda på vad det är som fattas en?
8 kommentarer:
Ja, det är fantatiskt att opium och morfin har använts in i vår tid som botemedel "mot det mesta" tycks det.
Jag har en gammal läkarbok sedan bärjan av 40-talet (just nu utlånad), men det är otroligt så mycket man inte förstod eler hade kännedom om ens för 60 år sedan.
Dagens problematik med utmattning och depressioner kommer att bli vår tids ödesfråga för sjukvården. Det är så mycket annat som följer i dess spår...
En skön helg!
Smulan
Man försöker ju inte tillrättalägga de sociala miljöerna längre. Nu får man piller för att man vantrivs på arbetet, när man har ont någonstans, när man inte kan sova, när någon när och kär dött, när arbetskamrater avskedats och man i och med det tvingas göra flera personers arbete.....
Ja, listan kan göras hur lång som helst.
Jag har haft turen att få vara frisk men trots ett fåtal läkarbesök så har också jag fått recept på ett bensodiazepinpreparat en gång.
Här i USA är det en ständig debatt om marijuana som läkemedel eller inte. Många anser att det mildrar bieffekterna av cancerbehandling, andra anser att det bara är en ursäkt man använder för att få använda en förbjuden drog.
Berit
Vilka är det som för debatten i USA, Berit? Politiker, allmänhet och miljardärer? Det kan spela en viss roll.
Nog kan jag tycka att den debatten ska föras av enbart medicinska experter.Inte göras till en fråga om individens frihet och bli avgjord genom folkomröstningar.
I Holland finns redan apoteksförsäljning av cannabis för kroniskt sjuka människor som lider av HIV, MS och Tourettes syndrom. Alltså inte bara för cancersjuka i livets slutskede.
I Storbritannien nedgraderad till en drog i klass C. Innehav av små mängder innebär inget polisingripande.
Jag hoppas att vi i Sverige aldrig når dit utan att vi alla är överens om att narkotika är något som i grunden är dåligt, i vilken form den än förekommer.
Marijuhana eller morfin - narkotika för "medicinskt bruk" vid cancer i livets slutskede. OK.
Amfetamin - under kontrollerade former - har ju de senaste åren börjat användas till barn med vissa former av autism och Aspbergers syndrom, med mycket positivt resultat. Amfetamin minskar barnens oro och gör dem mer koncentrerade.
Smulan! Jag har ingen aning om i vilken utsträckning amfetamin (eller liknande preparat) används för att lugna oroliga barn.
Finns det någon svensk offentlig statistik på just den användningen? Jag känner inte till ett enda fall av amfetaminanvändning inom autistspektrat. Men det förekommer kanske på andra håll. Det är ju någonting som bara föräldrarna och den behandlande läkaren diskuterar.
Men jag vet att många oroliga barn får diagnosen ADHD. Det är rätt olyckligt.
Jag tror att det i ADHD-fallen ibland i stället handlar om en tillfälligt försenad psykosocial mognad och det är ingen sjukdom som behöver behandlas med droger. Och det finns så många andra orsaker till att ett barn blir bråkigt och stökigt.
Jag har flera exempel på pojkar (det är oftast pojkar) som varit oerhört stökiga under större delen av skoltiden, men som i vuxen ålder lugnat ner sig och blivit hur sociala och trevliga som helst.
Karin någon statistik har jag inte, och användandet av amfetamnin är väl fortfarande lite kontroversiellt tror jag - jag är inte så insatt i ämnet. Men jag känner till ett par fall av barn med DAMP som fått Amfetamin med mycket positiv effekt. Häromdagen såg jag ett program på TV med en mamma som hade ett barn med Downs syndrom och autism (ovanlig kombination, tror jag). Hon berättade att barnet blev radikalt positivt förändrad med en ny medicin - hon nämnde inte namnet, men det framgick med all tydlighet vad hon menade.
Vad jag har förstått saknas något ämne hos dessa barn som ersätts på något sätt av amfetamin. Det är ett intressant ämne - men tyvärr är jag dåligt insatt.
Inom forskningen används ju inte längre diagnosen DAMP om neuropsykiatriska tillstånd. (Numera användes ADHD och andra förkortningar)
Men det hänger fortfarande kvar och de flesta vet vad som menas med den bokstavsdiagnosen. Tyvärr har "DAMP" också blivit ett skällsord.
De som kritiserat menar att "DAMP" är en "socialt konstruerad sjukdom"- ett problem som finns på grund av omvärldens krav på de här personerna.
Det skulle i stället handla om en normal avvikelse i mänskligt beteende och inte alls något sjukligt.
Därför skulle det i lättare fall räcka med att föräldrar, syskon, skola, arbete och människor i barnets (eller i den vuxnes omgivning) anpassar miljö och beteende till de särskilda behoven.
En av världens och Sveriges främsta experter på området är professor Christopher Gillberg.
I svåra fall menar han att med låga doser amfetamin-liknande läkemedel, kan man minska problemen som blir följden av den här funktionsnedsättningen.
En sociolog och barnläkare ville titta närmare på hans forskning. Han vägrade med hänvisning till patienternas rätt att vara anonyma. Tre gånger blev han dömd av kammarrätten att lämna ut forskningsmaterialet. Då förstörde han det.
Skicka en kommentar