Gratulationskort
Ofrankerat namnsdags- eller födelsedagskort till "Fröken Elin Lidmark, Wästanbäck".
"På denna ädla dag har jag med alla andra äran Gratulera. S.W."
Att fira namnsdag är en sed som härstammar från kyrkans helgondyrkan. Seden uppstod närmast i syfte att minska betydelsen av födelsedagsfirande, vilket uppfattades som en hednisk och okristen rit. Att fira namnsdag ansågs lämpligare än att fira den dag man fötts "till det av arvssynd belastade jordelivet".
I Sverige infördes namnsdagsfirande i högreståndsmiljö på 1700-talet, men fick inte någon större spridning, bl a på grund av att namnlängden var ålderdomlig. Huvudsakligen var den äldsta namnlängden en lista över helgon och martyrer. Namnsdagarna firades till deras ära. På 1800-talet firades i första hand kungarnas namnsdagar.
Ett uppsving för namnsdagsfirande följde i samband med en ny namnlängd från 1901.
Idag är namnsdagstraditionen levande i den ortodoxa och den romersk-katolska världen. Även i några protestantiska länder i östra och norra Europa, (framför allt Sverige och Finland), förekommer namnsdagsfirande. I övriga Europa är det sällsynt.
8 kommentarer:
Fantastiskt att bli påmind: när jag var barn firades just namnsdagar ordentligt i min fars familj. Det var viktigt - och man fick alltid en blomsterbukett av farmor med en liten vers till. Och farfar tog i hand och gratulerade.
Jag har tänkt på hur fint det kändes och hur konstigt det var att inte andra firade namndagarna. Det vara bara födelsedagar de firade.
Jag kan tänka mig att det var en sed inom farfars släkt som levde kvar.
Jag har precis samma erfarenhet som du, när det gäller namnsdagsfirande. Det var present och tårta.
Födelsedagsfirande blev aktuellt för mig, när jag hade börjat skolan och upptäckte att de andra i klassen hade födelsedagskalas.
Mitt första födelsedagskalas fick jag tjata mig till.
//Karin
Precis: födelsedagskalas fick även jag & min tvillingsyster tjata oss till när vi gick i skolan!Det var inte tradition att göra årsdagen så märklig.
Namnsdagen var viktigare.
Och det mest firade namnet var Olof - det firar vi än idag med namnsdagskort. Namnet Olof var liksom "fint".
Det är urgammalt släktnamn sedan generationer på den sidan av familjen och både min far och en av mina bröder bär namnet.
I Jämtland är det efter 'Olav den Heilige' - som namnet blev så populärt och var/är(?) ett av de vanligaste namnen än idag i Jämtland ( och i Tröndelag)
Jag har från tid till annan funderat över hur det kunde komma sig att min namnsdag den 2 augusti var mer firansvärd än min födelsedag. Men något bra svar, har jag inte funnit. Karin-dagen var det alltid något särskilt med.
Jag växte upp i en gammaldags storfamilj, där alla generationer skulle samsas under samma tak.
Farfar ångermanländsk, men farmor hade på farssidan rötter i Jämtland. //Karin
Jaha! - grattis - vi firar år samma dag: 2 augusti- Det var väl trevligt.
Min tvillingsyster heter Karin ! -så hon firades på sin namnsdag och så småningom även födelsedag på samma dag. Själv hade jag namnsdag lite senare eftersom jag även bär namnet Sylvia. (8 aug)
Kanske Karin-dagen är kopplad till något helgon? Eller att dagen har med Bondepraktikan att göra?
Jag vet att den 2 augusti även kallas "tyckobrahe-dag" dvs det skulle vara en dag som man skulle ta sig i akt. Varför -förstår jag inte. Det där är något jag hörde som barn.
Jodå, Karin är en svensk form av Katarina och ett flertal helgon har haft det namnet. I Hammerdal (Z) hölls i urminnestider Katarina-marknaden, men det var i november månad. Katarina har namnsdag 25 november.
Astronomen Tycho Brahe fick ett uppdrag av kejsar Rudolph II att räkna ut vilka dagar på året som skulle anses som otursdagar. Han kom fram till att det fanns 32 dagar på året, då man skulle vara extra försiktig.
I Bondepraktikan finns 33 sådana dagar bl a 2 augusti.
(Rätta mig om det är fel någonstans).
Undrar just om det inte fanns uträknat vissa otursdagar redan i Antiken.//Karin
Intressant karin - du ska se att just Karin/Katarina är ett mycket speciellt namn att fira!
Men inte är den 2 augusti en otursdag! onej!
Jag tycker självklart det är en lyckodag:)
Det är ganska intressant det här med med namngivning.
Vi som prövat på att släktforska har nog mer än en gång suttit och försökt "pussla ihop" våra mer eller mindre sannolika förfäder efter namn seden som var i bruk under gångna århundraden.
Skicka en kommentar