Namnsdagskort

Adressat: Fröken Elin Lidmark, Västanbäck.
"Gratuleras hjertligt på Elin dagen den 29/7 04 af Syster Anna"

Då Elin-dagen i den svenska almanackan inträffar den 31 juli, stämmer inte datumangivelsen på kortet.
Namnet Elin är en svensk form av Helena, som betyder "fackla". Elin betyder "den lysande".
I en årsbok från 1922, "Kalender och uppslagsbok för alla" står att Elin är en förkortning av Eleonora. Men den uppgiften är inte riktig.

Porträtt av Elin Lidmarks syster Anna.
Fotograf: Amanda Sandberg, Sollefteå

Anna Henrietta Lidmark föddes den 12 mars 1877 i Västanbäck, Ådals-Liden.

Föräldrar: Bonden och kyrkvärden Mårten Mårtensson Lidmark, född 1850 i Västanbäck, Ådals-Liden, med hustru Sara Greta Persdotter, född 1853 i Rå, Ådals-Liden

Anna gifte sig aldrig. Hon bodde hela livet tillsammans med sina föräldrar och sin syster Elin med make och barn på gården i Västanbäck. När föräldrarna blev gamla och skröpliga skötte hon om dem. Fadern Mårten var bonde och kyrkvärd och dog 1924. Modern Sara Greta levde ända till 1942 och dog 89 år gammal. En aktningsvärd hög ålder. Efter moderns död fann Anna av någon anledning inte livet värt att leva längre.

Gratulationskort

Ofrankerat namnsdags- eller födelsedagskort till "Fröken Elin Lidmark, Wästanbäck".
"På denna ädla dag har jag med alla andra äran Gratulera. S.W."

Att fira namnsdag är en sed som härstammar från kyrkans helgondyrkan. Seden uppstod närmast i syfte att minska betydelsen av födelsedagsfirande, vilket uppfattades som en hednisk och okristen rit. Att fira namnsdag ansågs lämpligare än att fira den dag man fötts "till det av arvssynd belastade jordelivet".

I Sverige infördes namnsdagsfirande i högreståndsmiljö på 1700-talet, men fick inte någon större spridning, bl a på grund av att namnlängden var ålderdomlig. Huvudsakligen var den äldsta namnlängden en lista över helgon och martyrer. Namnsdagarna firades till deras ära. På 1800-talet firades i första hand kungarnas namnsdagar.

Ett uppsving för namnsdagsfirande följde i samband med en ny namnlängd från 1901.

Idag är namnsdagstraditionen levande i den ortodoxa och den romersk-katolska världen. Även i några protestantiska länder i östra och norra Europa, (framför allt Sverige och Finland), förekommer namnsdagsfirande. I övriga Europa är det sällsynt.