Inte som Du, inte som Jag

Mölings Jonas, Stormon, Rå.

Mölings Jonas hette mannen på fotot enligt påskrift på baksidan.
Hans rätta namn var Jonas Viktor Wäström, född 1860 i Rå, Ådals-Liden.
Titel: Timmerarbetare. Ett original.

Hans far (enligt folkhumorn kallad "Mölingen") var från Graninge (Y). Han hade kommit till Näsåker under den stora invandring till socknen, som ägde rum under skogsexploateringens decennier.

Sonen Jonas Viktor Wäström bodde i en liten timmerstuga, ägde en fiol och ett Magdeburgerdragspel, som han gärna spelade på. Även på såg kunde han få fram melodier.

Avskydde ordnat arbete. Det berättas att han odlade metmask under golvet i sin stuga, som han sålde för fem öre styck. Det motsvarar väl åtminstone 1 krona styck i dagens penningvärde. Men han gick också omkring och tiggde i gårdarna. När han blev bjuden på mat kunde han liksom fadern sätta i sig stora mängder.
(Enligt bygdens dialekt kallas "storätare" för "möling").

De sista åren av sitt liv bodde Jonas Viktor Wäström på ålderdomshem.
(Källa: Paul Lundin, Sanningar och sägner i Ådals-Liden, 1982)

Att klarlägga skillnaden mellan en person som betraktas som original och en person med en stor personlighet är kanske inte alla gånger så lätt. Gemensamt för båda är att de är sig själva och går sin egen väg.

Originalen har försvunnit. Formellt får alla människor finnas, men de som uppfattas som annorlunda blir nu mer eller mindre undangömda i någon skyddande verksamhet. I dagens välstädade samhälle får de inte finnas på riktigt.

Var toleransen större förr mot dem som avvek? Vem passar in och vem bestämmer det?