En skidåkare

Den här pojken vann nog inga skidtävlingar och jag vet inte vem han är.

När jag ser det här gamla fotot kommer jag att tänka på en av Sveriges stora skidåkare av den gamla stammen. En skidåkare som tävlade innan sponsorer, vetenskapliga träningsmetoder och pengar kom med i sporten. Han hette Lars Theodor Jonsson, var same och firad skidkung under 1930-talet med ett par SM-medaljer och två OS-deltaganden.

Efter skidkarriären slog han sig ned i en koja i skogen i Alavattnet, Strömsund, Jämtland. Där levde han ett tillbakadraget liv i decennier tillsammans med djuren, fåglarna och träden.

Många myter och sägner skapades kring hans person. Det påstods bland annat att han aldrig släppte in någon besökare i kojan, att han hatade människor och att han hade sänkt sin gamla medaljsamling i en skogstjärn. Många ansåg helt felaktigt att han var en tok.

Några gånger, i mitten av 1960-talet, träffade jag honom på bokhandeln i Strömsund. Han gav inte mig något intryck av att vara vare sig en eremit eller en tok, snarare tvärtom. Han var talför och lite filosofisk.

Han levde lycklig i sin skogskoja, ville bara vara människa och få leva sitt liv opåverkad av yttre omständigheter och utan myndigheters inblandning i hans väl och ve.

Mot slutet av sitt liv tvingades han ändå flytta från kojan i skogen till en pensionärslägenhet. Det sista åren fick han vård på ett ålderdomshem i Strömsund. Han var nästan 95 år då han dog en oktoberdag 1998.

Emma Näsström (född 1905, Ringvattnet, Alanäs, Jämtland) berättade i en Årskrift 1987,(Näsströmska föreningen), följande historia om sin farmor, Anna Brita Eliasdotter, (född 1832 i Västra Ormsjö, Dorotea): Till Anna Brita kom en gång en lappgubbe förbi vars hustru hade dött i barnsäng. Han hade en nyfödd flicka med sig.

Anna-Brita hade fött tvillingar kort tid innan. Den ene sonen hade dött genom olyckshändelse då Anna-Brita var ute på myrslåttern tillsammans med gårdens folk och hade tvillingarna med sig. Då de suttit och ätit middag, la hon den ene tvillingen i den grop som bildats i mosstuvan där hon suttit. Men tuvan återtog sin runda form och barnet rullade ner i myren och var livlöst när Anna-Brita kom tillbaka.

När hon nu såg det hjälplösa lilla lappbarnet, sa hon: 'Då Gud har tänkt att jag skulle amma två barn så kan jag ta henne tills fadern själv kan ta hand om henne.'

Denna lappflicka blev storskidlöparen Lars Teodor Jonssons mor.