Familjebild
Alla foton har inte placerats prydligt i ett fotoalbum. Den här bilden har legat löst i en låda och blivit märkt av tidens tand.
Kanske är bilden från 1930-talet. Kanske har bilden skickats hem till Sverige av någon emigrantfamilj. Kanske inte. (Uppdateringar: Se nedan!)
Så vad finns då att berätta om en bild, som man inte vet någonting om. En bild som står i bjärt kontrast till de porträttbilder, som de professionella fotograferna tog.
Tio personer i olika åldrar har förevigats framför ett hus. Inne i huset finns ytterligare några personer. Genom fönstret betraktar de nyfiket vad som försiggår. Det är en förhållandevis stor familj.
Förr var det vanligt med små hus och stora familjer. Det här huset, föreställer jag mig, var ganska stort. Även om familjen hade piga och dräng fick säkert barnen på fotot hjälpa till mycket hemma.
Ved och vatten skulle bäras in. Kläderna de bar hade mamma eller någon sömmerska sytt. Gick någonting sönder lagades det. Fönstren på huset var insättningsfönster som sattes in på hösten och togs bort igen på vårsidan. Inte låste man ytterdörren. Något som i vår tid är nödvändigt.
På baksidan fotot har någon med blyertspenna helt kort skrivit Erik. Den 31/12 2005 fanns i Sverige enligt SCB hela 313.731 personer med det förnamnet. När det här fotot togs fanns väl färre, men ändå så många, att jag inte skulle klara av att ta reda på vilken familj det här var, även om jag skulle vilja ge mig på ett sådant försök.
A picture with its legend says more than thousand words
(Edward Steichen, f.d. direktör för The Museum of Art, New York).
En forskningsrapport, som jag läst någonstans, men glömt var, sa att en bild i genomsnitt inte säger mer än 170 ord.
Hans Uno Bengtsson, (docent i teoretisk fysik vid Lunds universitet, författare m. m., ur Långarydssläkten. Enligt Guiness rekordbok världens största dokumenterade släkt) hade en gång under en av sina föreläsningar räknat ut att en bild i medeltal säger 100.000 ord.
Nu skulle jag vilja vända på "steken" och fråga: Kan ett ord säga mer än tusen bilder?
Uppdatering den 1 juli 2006:
Läs "Smulans" kommentarer om bilden ! Titta också på det foto hon har lagt in på Porträttfynd .
Där finns värdefulla uppgifter.
Nu är fotot placerat i ett kuvert tillsammans med dina uppgifter, Anita!
Uppdatering den 22 juli 2006:
Roger skrev:
Jag satt och visade mamma på en massa kort när hon plötsligt sa att där är ju vi. Det stämmer det är hela familjen Emil Håkansson. Kortet är taget framför deras stuga i Västanbäck.
Övre raden fr vänster: Axel, mormor Ida, morfar Emil, Oskar, Halvar
Nedre raden: Hulda, Sonja, Mamma Astrid, John och Albert.
Hälsn Roger
9 kommentarer:
Ja tänk så många gamla foton som ska ligga så där som detta -i en låda, utan namn, årtal, kommentarer som ger ledtrådar.
Så synd. De speglar liv, ett ögonblick av liv som numera är borta. Nog kan en bild säga mycket.
Och vilka tankar får vi inte genom att se på en bild och börja fundera kring det vi ser.
Karin, Du skriver så mycket intressant på din Blog och det sätter igång mina tankar!
Tyvärr är vi nog lite till mans slarviga även nu med våra gamla foton. För några år sedan försökte jag ordna upp mina egna och göra anteckningar på dem. Men minnet svek alltför ofta. Årtalen är svårast att komma ihåg, tycker jag.
Jag skickade många okända porträtt till Ångermanlandsrötter för flera år sedan. Det har gett en hel del positiva resultat. Idag är ett flertal av dem med säkerhet identifierade. Kanske borde jag ha skrivit och meddelat redaktionen det.
Karin! Jag är nästan säker på att familjen på kortet är Emil Håkansson f 1884 och hans hustru Ida Eriksdotter f 1890 (de finns med på Magnus Johanssons hemsida; de är båda födda i Jansjö) Familjen bodde i Västanbäck (jag är säker på att du minns farbror Emil och tant Ida) med sina barn Halvar, Oskar, Axel, John, Albert, Hulda, Astrid och Sonja. Innan familjen Håkansson flyttade till Västanbäck bodde de i det hus som "Nicke" Lidholm bodde på vägen upp till Hamptjärnsberget; möjligen kan kortet vara därifrån.
Hälsningar Anita
Ett tillägg; alla pojkarna är nu döda (du kanske minns att John hade ett träben pga av en tågolycka, som klippte av hans ena ben) De tre flickorna lever fortfarande och bor i Näsåker. Astrid är pigg och kry - hon cyklar (!) fortfarande till Omsjö upprepade gånger varje sommar. Strongt.
Farbror Emil besökte oss flera gånger i veckan när jag var liten - de köpte mjölk av oss. Han var en finurlig och skojfrisk liten farbror. Ständigt piprökande. Han var av finsk härkomst från Värmland. Tant Ida f. Eriksson härstammade från Fängsjö (ej släkt med mig)
Härligt Anita att du är uppmärksam!
Jovisst, jag minns farbror Emil som en snäll och alltid glad farbror. Mitt sista minne av honom är mindre vackert.
Han kom åkande på sin moped, en bil körde på honom och han blev skadad
(i huvudet(?)... det var mycket blod..)
Mamma var vittne till olyckan och blev hörd av polisen.Det hände vid affären, som fanns mittemot hans röda hus i Västanbäck.
Antalet flickor och pojkar på fotot stämmer med hans barn, (även åldersmässigt).
Då finns ju också en släktrelation genom farmorsfarfars sondotter Sara Brita Zakrisdotter, f. 1845.
(Om henne finns en del att berätta).
Det ligger en liten 3-åring och sover i det rum där korten just nu förvaras, så jag kan inte kolla. Kanske står det "Emil" på baksidan och inte "Erik".
Jag får titta närmare (med förstoringsglas) i morgon.
Karin! Jag har tidigare lagt in ett ungdomskort av Emil i porträttfynd - sök på "Jansjö" - där kan du se att det finns likheter med mannen på ditt kort. Kenneth är också helt säker på att det är familjen Håkansson. Emil dog 1964 genom den olycka du skriver om.
Ja, Karin, jag har haft en underbar semester på Kreta och i Sörmland. Det känns också skönt att komma hem! Idag skiner solen och jag ska ta en tur upp till Fängsjö igen.
Ha det så gott!
Anita
Nu har jag tittat och jag har jämfört ditt inlagda porträtt på Porträttfynd med det här fotot. Det måste vara
Emil Håkansson. Så lika...
På baksidan står "Erik". Det går inte att ta miste på. (Kan ha tillhört någon som hette "Erik" eller också hette någon av pojkarna Erik)
(Jag har varit på Kreta en gång. Där vi var fanns minst lika mycket mygg som vi har här just nu. Men vi tål vår egen mygg bättre.)
Jag satt och visade mamma på en massa kort när hon plötsligt sa att där är ju vi. Det stämmer det är hela familjen Emil Håkansson.
Kortet är taget framför deras stuga i Västanbäck.
Övre raden fr vänster: Axel, mormor Ida, morfar Emil, Oskar, Halvar
Nedre raden: Hulda, Sonja, Mamma Astrid, John och Albert.
Hälsn Roger
Hej Roger,
Vad bra att du tog dig tid att visa din mamma korten. Det är ju de äldre som kan veta någonting och känna igen sig men alla har ju inte dator.
//Karin
Skicka en kommentar