Dikten

Femton versrader på ett tummat korrespondenskort,
nerknackade på en gammal skrivmaskin-
en gammal Halda Norden eller kanske en Olivetti.
Känner Du igen dikten? Jag gör det inte.
Den har förvarats tillsammans med vykorten.

Jag är ett instrument.
Jag ställts uti en vrå utav en hand,
som ej mitt värde kände,
som ej fick fram den ton,
som i mitt hjärta brände.
Det blev disharmoni.

Du tog mig i din hand.
Du slog en ton,
först en,
sen blev ett helt ackord.
Då löstes hjärtats ton,
som varit bunden.
Du kände,
vad mitt hjärta kunde ge.

Du tog mig i din hand.
Du höll mig ömt och varligt
och lekte fram en melodi,
som förr ej fanns.
Vad som ditt hjärta kände,
in du lade.
Då blev det harmoni.

Om du mej ställer åter i min vrå,
då brister strängen
och hjärtats ton ej ljuder mer.