Vykort. Åkvisslan. Fjällsjöälven
Förlag: Essy Edströms Pappershandel
Näsåker
Svensk tillverkning
"Detta är Ådalen, Guds verk, då han på samma gång log och vredgades!
Detta är Ådalen, stämningarnas ådal, sagornas lund, sommardagens ådal med kärvhet i färgen, sommarnattens väna skönhet, då södra bergen äro violetta i gult och de norra i grönt och svart; högvattnets land med vatten i virvlar och edor, lågvattnets, med slipade stenars hjässor i ljuset, vinterdagens dimmiga ådal - då forsen fräser som en jättekatt invid ditt öra. - Den viskar om mycket ännu, denna jordremsa vid det mörka rinnande vattnet.
Jag säger: Det är en mor, som berättar sagor så länge du vill höra. Vinden tjuter över ditt öra och kommer från norr. Då vet du att köld ska bli, när Åkvisslans fräs stiger över nejden och innesluter dig i en hotfull kupa av brus från fjällsidan...."
(Ur Ådalens Poesi, Alb. Bonniers boktryckeri, Stockholm, 1958)
Författare: Pelle Molin, den obotlige bohemen med nackstyv självkänsla, som föraktades av en omgivning, som aldrig såg "skrivkarlen" uträtta något ordentligt arbete.
Berättelsen i sin helhet finns här4 Gamla Ådalen
Uppdaterad sida 4 Näsåker och Pelle Molin
11 comments:
Ack, ja..."dyngspärmålarn" Pelle Molin. Oförstådd (heter det så?) i Näsåker. Men skriva kunde han!
:)"spärvdyngmålar´n",annars var det rätt...
Just de här raderna hade förmåga att "måla" det här svart-vita vykortet.
Jag har ju läst vad skräddare Ritzén skrivit. Stämmer hans beskrivning någorlunda, förstår man att det kunde fresta på tålamodet att umgås med Pelle Molin.
Hi, hi, jag tyckte min mamma har sagt det jag skrev.:) Men du har säkert rätt! Måste berätta att min mormor har dansat med Pelle en gång - hon var väldigt ung. Det var typ ringdans, tror jag.
Då måste din mormor ha varit bara barnet - född på 1880-talet, eller hur?
Visst! Mormor var född 1883. Jag vet inte när denna dans tråddes (kan det ha varit 1894?)Men jag har hört sedan jag var liten, att "mormor har dansat med Pelle Molin...!" Jag tror att dansen gick av stapeln i Holafors.....
Ja, det kan det ha varit. Det var väl först på hösten 1894 P. Molin och medicinaren Lindskog gav sig iväg norrut.
Var din mormor 10-11 år då, är det solklart att det blev ett minne för livet för henne. Kanske var det midsommarfirande med ringlekar ....
Jag minns min allra första kontakt med Pelle Molin - måste ha varit i 5 eller 6 klass.
Min lärare läste berättelsen om "Kams" - den var mycket speciell och sedan berättade han om Pelle Molin och hans liv. Det väckte ett intresse. Men jag visste inte att han även målade - det har jag lärt av Smulan! :)
Inkan! Har du sett att jag uppdaterat ett gammalt inlägg om Pelle Molin - med en tidningsartikel som till viss del handlar om hans målningar.
Jag blir nyfiken på vem din lärare var.
Du bodde väl i Jämtland, när du gick i folkskolan?
Ja Tack Karin - så spännande att läsa om Molin. Jag känner ju att han måste ha varit något alldeles extra!
Den lärare som presenterade Pelle Molin för mig hette Olof Genberg - han var prästson- fadern var bl a präst i Fatmomakke - så vi fick även lära känna författaren Bernhard Nord och läste böckerna om folket i Marsliden.
I realskolan hade jag lärare nr 2 som betydde enormt mycket för mig: Carl Göran Ekerwald- han var även min granne under många år.En fantastisk lärare!
Berättelsen "Kams" fanns i Folkskolans Läsebok för Femte klassen, tryckt i Sthlm 1943. Det var nog läseböcker som länge användes över hela Sverige. Kanske var det just den boken Genberg läste ur.
Märkligt är, att mycket är glömt, men lärare som presenterat böcker och berättelser, minns man. Så är det också för mig.
Mycket har skrivits om Pelle Molin. Om allt är sant, kan vi inte veta.
Vi får lysa frid över hans minne i alla fall!
Skicka en kommentar