Resan västerut

Svenska Amerika Linjen (SAL)

De allra första emigranterna korsade Atlanten ombord på segelfartyg. Resan tog i bästa fall en månad. Om vädret var dåligt och vinden var ogynnsam tog resan två månader eller mer. När de nya ångfartygen kom blev restiderna kortare.

Att frakta emigranter från Europa till Amerika blev ett lönsamt företag. Fler och fler rederier började konkurrera med varandra vilket ledde till sänkta priser.

Bilden är hämtad ur "The Swedish American Almanac 1930".

"Svenska Amerika Linien (SAL) grundades 1914 av skeppsredaren Wilhelm R. Lundgren. Han avled samma år och kollegan Dan Broström tog över. Rederiets första större passagerarfartyg, ångbåten "Stockholm", köptes 1915.

Trots att första världskriget pågick sattes fartyget i trafik över Atlanten. Verksamheten fick en trög start. "Stockholm" kunde hysa drygt 1 100 passagerare men till jungfruresan, som tog 17 dygn, hade endast 137 köpt biljett.

När kriget var över steg antalet passagerare markant - nu började den stora emigrationen. Ytterligare fartyg köptes in. "Drottningholm" började sina turer 1919 och fem år senare sjösattes det första fartyget med namnet "Gripsholm".

Emigrationen nådde sin höjdpunkt 1923 då ca 25 000 emigranter lämnade Sverige. Rederiet gick på högvarv, och fartygen gick i skytteltrafik. Den ekonomiska depressionen med hög arbetslöshet ledde till att de amerikanska myndigheterna satte totalstopp för invandringen i början på 1930-talet.

SAL insåg tidigt att emigrationen skulle avta och ändrade inriktning. Rederiet satsade istället på lyxkryssningar för förmögna resenärer.

1928 köpte SAL in ytterligare ett fartyg, m/s Kungsholm, "det vackraste kryssningsfartyget i världen", utsmyckat av kända konstnärer och arkitekter.
Nu fick rederiet också viss draghjälp av att antalet passagerare i östgående riktning ökade - emigranterna började återvända till fosterlandet".
Källa

Arvid

På fotot nedan, mitt i bilden, finns pappas näst äldsta bror. Året är 1928. Arvid var då 19 år gammal. Han är på väg att inleda första etappen av resan från hemmet till hamnen i Göteborg. Arvid är mannen till vänster.












På perrongen, i den högra folksamlingen, långt fram, syns en man i hatt. Det är en far (min farfar) som för andra gången i sitt liv ska ta avsked av en son.
Källa

Avskedet från anhöriga och vänner skulle i det här fallet bli ett avsked för livet.

Uppdatering 17/11 2007: Smulans blog och Utvandringen

Ett flertal av personerna på fotot är nu identifierade.

Den bygd Arvid lämnade kände han till.

Svårare hade han nog att bilda sig en uppfattning om vad som väntade .

"In the year 1928, Arvid Lundin, left his home in Näsåker, Ångermanland, Sweden, at the age of 19 years. In July he boarded the Swedish American Liner Gripsholm at Göteborg, had a seasick journey across the Atlantic Ocean, landing at Halifax. Then on west by rail. The train had a derailment in Ontario bushland and was stranded for three days. The passengers spent their time picking blueberries. Finally the train was back on the tracks heading west.

Shaunavon, Sascatchewan













Arvid was to meet his brother Oskar and wife Alice in Shaunavon, Sascatchewan. He got a job for a farmer during harvest and fall work.

Erickson, Manitoba
Photo by Alfred Sjogren







"In November they all decided to go to Erickson, Manitoba.

The brothers bought the N.E. 21-17-18W where Oskar farmed and Arvid worked on Highway construction, lumber mills and also for farmers in the distict.

In 1933, Oskar decided to return to Sweden with his family. Arvid continued to work at jobs available and in 1934 married Mabel Benson, daughter of Charles Benson. They had two sons, Aymer and Bryne. In the year 1936, they bought S.W. 27-17-18W, and began farming with a four horse outfit. Later they bought a Ford tractor and rented the N. ½ 22-17-18W. Arvid was a member of the Manitoba Pool Elevator and was with the United Milk Producers för a number of years. He continued farming until his death in 1967".
(Den engelska texten inom citationstecknen skrev Arvids änka en gång i tiden ner och finns därför bevarat).

Telegrammet

Telegrammet som skickades till pappa från Minnedosa den 25 juni 1967 meddelade följande: YOUR BROTHER ARVID DIED IN AN AUTO ACCIDENT 9 PM JUNE 24 PLEASE NOTIFY OTHER BROTHERS
MRS A LUNDIN

Genom brev hade Arvid regelbundet bibehållit kontakterna med Sverige. Varje jul kom, åtminstone så länge farmor levde, paket som innehöll oerhört spännande saker. Jag minns speciellt tofflorna som farmor fick. De var för stora för mina små fötter, men vad gjorde det. För en liten flicka kan lycka vara att hasa omkring i ett par rosa alldeles för stora tofflor med små tofsar på.

Arvids änka, Mabel, sålde farmen 1975. På våren samma år gjorde hon en resa över till Sverige och Norge för att med egna ögon se det hon tidigare bara hört talas om.

Emigrantforskarens svårigheter

Mabel var norskättling (sas det). I hennes familjehistoria, som blivit nertecknad av en av hennes bröder, står att hon var dotter till "Charles Benson, born in Sweden March 19, 1874, youngest son of Bernt and Junine Anderson of Kramfors, Angermanland, Sweden".

Om Charles Benson var hennes far föddes han den 16 mars 1872 i Ström, Jämtland (Ström C:4, s. 451) och blev döpt den 31 mars till Carl. När Carl föddes var hans föräldrar skrivna i Hudiksvall.

Det norskfödda paret Bernt Andersen (Valsig) och Johnine Jörgensdotter avreste, efter ett till synes kringflackande liv i Sverige, år 1892 från Trondheim för vidare färd till Nordamerika.
Där fanns sedan tidigare två av deras äldre söner, Olof och Andrew (Anders).

Familjen Charles Benson är ett exempel på de svårigheter som den, som ska söka efter emigrerande släktingar, möter - namn som ändrats, stavats fel och förekomst av felaktiga födelsedata.

I det här fallet hette familjen ursprungligen Berntsson i efternamn. Charles Benson (Carl Berntsson) hade själv uppgett att han var född 19 mars 1874, vilket enligt födelseboken i Ström inte alls stämmer. Stavningen av Berndt Andersens hustrus förnamn har vållat problem.

Det existerar många sökbara register på Internet. En del förvirrar, förmodligen på grund av felaktigheter. Alla är inte gratis. Länksamlingarna är otaliga. Cyndis list är förmodligen den mest omfattande i det här sammanhanget.

Varje svensk har släkt i Amerika

Ett arbetsområde i årskurs 6 handlar om "Världsdelarna". Som slutkläm kan då en arbetsuppgift vara att göra ett specialarbete inom ett mindre område, som eleven får välja själv.
Jag minns en elev, en flicka - hon hade som sitt specialarbete valt "Kanada". Hur det nu var, kom hon aldrig riktigt igång med sitt arbete. "Kanada" var allför stort. Jag frågade henne, om hon visste ifall hon hade släkt där. Svaret blev nekande.

Flickans mamma kontaktades och hon i sin tur kontaktade sin pappa. Jodå. Det visade sig att flickans morfarsmor hade haft en bror som emigrerat. Det fanns både foton och brev bevarade. Med lite hjälp, inte minst från de olika generationerna, fick den här flickan slutligen till en riktigt bra och intressant redovisning inför klassen. Det blev en redovisning som inte bara innehöll geografi utan även historia.

"Varje svensk har släkt i Amerika", säger ett talesätt. Det ligger nog mycket i detta.

Brevströmmen har kanske minskat under årens lopp. Men många upprätthåller fortfarande kontakterna med släktingar på andra sidan Atlanten.