Av allt det goda man förtär...

"Av allt det goda, som man förtär,
bland alla jordiska drycker,
ju kaffetåren den bästa är:
den skingrar människans nycker;
den styrker kroppen, den livar själen,
den känns från hjässan, ja - ned i hälen!"

Så inleds Kaffevisan av Mauritz Cramaer (1818-1848). Och vi är många i vårt avlånga land som håller med 1800-talsdiktaren.

Ända sedan 1700-talet har vi druckit kaffe. Mer och mer tills vi idag ligger världstvåa på kaffetårstoppen. Räknat per capita ligger bara Finland före oss.

Men det har inte alltid varit så enkelt att göra sig en kaffetår som det är nu för tiden. Ända fram till 1930-talet såldes det mesta kaffet omalet. Även om kaffehandeln hade kvarnar föredrog många att mala själva. En hemtrevlig sysselsättning.

I varje kaffedrickande hushåll fanns en kaffekvarn. En bit in på 1900-talet också en kafferostare. För det mesta var kafferostaren utformad som en liten långpanna med lock och skaft. Den skulle placeras på glöden och skakas och passas noga så att kaffebönorna inte brändes.

Till malningen användes till en början bara ett enkelt krosstråg med en kavel . När de sista kaffeförbuden upphörde på 1820-talet kunde man ha sin kaffekvarn framme. Då blev det viktigt att kaffekvarnen skulle se vacker ut och materialen och formerna blev därför mångskiftande. Men det dröjde ända in på 1900-talet innan någon kom på att man kunde sätta kaffekvarnen på väggen.

De gamla kaffekvarnarna är idag samlarobjekt. Kommer våra bryggapparater någonsin att bli det?