söndag, november 26, 2006

Länk vid länk...

Min farmor Elin var en mild, ödmjuk, glad och tålmodig kvinna. Farfar Brors motsats skulle man kunna säga. Ingen som kom i hennes närhet kunde annat än tycka om henne. Hon var helt enkelt underbar! Farmor och farfar gifte sig den 28 oktober 1906. Dessförinnan hade de fått lära känna varandra genom att farfar först fick komma och arbeta som dräng på gården i Västanbäck .

Fem pojkar födde hon. Åtta barnbarn blev det med tiden. "Du är min ögonsten", sa hon ofta till mig när jag var liten och strök mig på kinden. I flera år var jag ett ensamt barn - utan syskon och utan lekkamrater. Pappa och mamma hade fullt upp med sitt.

När ensamheten blev för svår kunde jag dra veven på telefonen och säga till växeltelefonisten: -"Jag vill opp". Mer behövde jag inte säga. Tant växeltelefonisten visste precis vad hon skulle göra. Hon ringde upp farmor som bodde på övervåningen och hon kom ner och hämtade mig. Ingenting jag själv minns. Andra har berättat.

Femtio år senare

Fotot är från farfars 75-årsdag den 1 november 1956. Farmor var då 73 år och de hade varit gifta i 50 år. Vad vi då inte visste var, att farmor inte hade så många år kvar att leva. Ständigt hade hon sår på armarna som aldrig läkte. När jag undrade sa hon att det var myggbett.

I juli månad år 1959 blev hon riktigt dålig och fick föras till Backe lasarett. Efter en vecka var hon död. Leukemi var diagnosen. Blodkräfta kallades det på den tiden. Jag var tretton år gammal och hade förlorat min älskade farmor. Ganska länge trodde jag att hon satt uppe på ett moln och höll uppsikt över mig. Så småningom lärde jag mig så pass mycket om moln att jag förstod att det är inget de döda sitter på.


In memoriam

Farmor var en god lyssnerska i både glädje och sorg och hennes dörr stod alltid öppen för alla. En av hennes bästa väninnor hette Bernhardina Lundmark. Tant "Berna" hade ett yrke. Hon var tvätterska. Det var hon som skrev detta memorandum som blivit sparat genom åren.

2 kommentarer:

Anita sa...

Det var ett fint porträtt av din farmor, Karin!

Jag minns henne mycket vagt, men mina föräldrar har bara gott att säga om henne och din farfar.

Karin W. sa...

Tant Bernas memorandum säger mycket. Det är läsbart om man klickar på tidningsurklippet.

Jag hoppas att det då dyker upp en klickbar ruta i nedre högra hörnet som kan förstora upp urklippet ännu mera.

Related Posts with Thumbnails