tag:blogger.com,1999:blog-245378852024-03-23T19:18:56.726+01:00Gammalt och nyttOm man vägrar att se bakåt och inte vågar se framåt så måste man se upp. Tage Danielsson (1928-1985)Karin W.http://www.blogger.com/profile/02780136821286168879noreply@blogger.comBlogger126125tag:blogger.com,1999:blog-24537885.post-62341415782798390702006-11-27T08:53:00.000+01:002018-04-19T20:52:08.668+02:00Vykort. Centralstationen. Stockholm<a href="http://photos1.blogger.com/x/blogger2/2845/2995/1600/772839/centralen.jpg"><img alt="" border="0" src="https://photos1.blogger.com/x/blogger2/2845/2995/320/422161/centralen.jpg" style="cursor: hand; float: left; margin: 0px 10px 10px 0px;"></a><br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Till Centralen har jag inte kommit fram än. Men det har blivit dags att plocka ihop, packa och dra vidare. Det dagliga livet förändras ibland. Livet och tillvaron står inte stilla.<br />
<br />
Om några timmar sitter jag på ett tåg till Stockholm. Det innebär också att det här är mitt absolut sista inlägg.<br />
<br />
Till alla som läst min blogg och kommenterat, skickat e-post eller helt enkelt snubblat in via Google, Eniro, MSN eller någon annan sökmotor, vill jag säga tack!<br />
<br />
Med <a href="http://www.youtube.com/watch?v=j36vmAnqm_0">The Circle Of Life</a> säger jag farväl och lev väl!<br />
<br />
<span style="color: #990000; font-size: 85%;">From the day we arrive on the planet </span><br />
<span style="color: #990000; font-size: 85%;">And blinking, step into the sun </span><br />
<span style="color: #990000; font-size: 85%;">There's more to be seen than can ever be seen </span><br />
<span style="color: #990000; font-size: 85%;">More to do than can ever be done</span><br />
<span style="color: #990000; font-size: 85%;">Some say eat or be eaten </span><br />
<span style="color: #990000; font-size: 85%;">Some say live and let live </span><br />
<span style="color: #990000; font-size: 85%;">But all are agreed as they join the stampede </span><br />
<span style="color: #990000; font-size: 85%;">You should never take more than you give</span><br />
<span style="color: #990000; font-size: 85%;">In the circle of life </span><br />
<span style="color: #990000; font-size: 85%;">It's the wheel of fortune </span><br />
<span style="color: #990000; font-size: 85%;">It's the leap of faith </span><br />
<span style="color: #990000; font-size: 85%;">It's the band of hope </span><br />
<span style="color: #990000; font-size: 85%;">Till we find our place </span><br />
<span style="color: #990000; font-size: 85%;">On the path unwinding </span><br />
<span style="color: #990000; font-size: 85%;">In the circle, the circle of life</span><br />
<span style="color: #990000; font-size: 85%;">Some of us fall by the wayside </span><br />
<span style="color: #990000; font-size: 85%;">And some of us soar to the stars </span><br />
<span style="color: #990000; font-size: 85%;">And some of us sail through our troubles </span><br />
<span style="color: #990000; font-size: 85%;">And some have to live with the scars</span><br />
<span style="color: #990000; font-size: 85%;">There's far too much to take in here </span><br />
<span style="color: #990000; font-size: 85%;">More to find than can ever be found </span><br />
<span style="color: #990000; font-size: 85%;">But the sun rolling high </span><br />
<span style="color: #990000; font-size: 85%;">through the sapphire sky </span><br />
<span style="color: #660000; font-size: 85%;"><span style="color: #990000;">Keeps great and small on the endless round</span></span><span style="font-size: 78%;"><b></b></span><br />
<span style="font-size: 78%;"><b>Text: Tim Rice </b></span><br />
<span style="font-size: 78%;"><b>Musik: Elton John</b></span>Karin W.http://www.blogger.com/profile/02780136821286168879noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-24537885.post-47050957949715677752006-11-26T11:56:00.001+01:002018-04-20T19:00:49.403+02:00Länk vid länk...<a href="http://photos1.blogger.com/x/blogger2/2845/2995/1600/811889/elinobror.jpg"><img alt="" border="0" src="https://photos1.blogger.com/x/blogger2/2845/2995/200/148790/elinobror.jpg" style="cursor: hand; float: left; margin: 0px 10px 10px 0px;"></a>Min farmor Elin var en mild, ödmjuk, glad och tålmodig kvinna. Farfar Brors motsats skulle man kunna säga. Ingen som kom i hennes närhet kunde annat än tycka om henne. Hon var helt enkelt underbar! Farmor och farfar gifte sig den 28 oktober 1906. Dessförinnan hade de fått lära känna varandra genom att farfar först fick komma och arbeta som dräng på gården i Västanbäck .<br />
<br />
Fem pojkar födde hon. Åtta barnbarn blev det med tiden. "Du är min ögonsten", sa hon ofta till mig när jag var liten och strök mig på kinden. I flera år var jag ett ensamt barn - utan syskon och utan lekkamrater. Pappa och mamma hade fullt upp med sitt.<br />
<br />
När ensamheten blev för svår kunde jag dra veven på telefonen och säga till växeltelefonisten: -"Jag vill opp". Mer behövde jag inte säga. Tant växeltelefonisten visste precis vad hon skulle göra. Hon ringde upp farmor som bodde på övervåningen och hon kom ner och hämtade mig. Ingenting jag själv minns. Andra har berättat.<br />
<br />
<b>Femtio år senare</b><br />
<br />
<a href="http://photos1.blogger.com/x/blogger2/2845/2995/1600/124812/elin.jpg"><img alt="" border="0" src="https://photos1.blogger.com/x/blogger2/2845/2995/200/329136/elin.jpg" style="cursor: hand; float: left; margin: 0px 10px 10px 0px;"></a>Fotot är från farfars 75-årsdag den 1 november 1956. Farmor var då 73 år och de hade varit gifta i 50 år. Vad vi då inte visste var, att farmor inte hade så många år kvar att leva. Ständigt hade hon sår på armarna som aldrig läkte. När jag undrade sa hon att det var myggbett.<br />
<br />
I juli månad år 1959 blev hon riktigt dålig och fick föras till Backe lasarett. Efter en vecka var hon död. Leukemi var diagnosen. Blodkräfta kallades det på den tiden. Jag var tretton år gammal och hade förlorat min älskade farmor. Ganska länge trodde jag att hon satt uppe på ett moln och höll uppsikt över mig. Så småningom lärde jag mig så pass mycket om moln att jag förstod att det är inget de döda sitter på.<br />
<br />
<br />
<b>In memoriam</b><br />
<br />
<a href="http://photos1.blogger.com/x/blogger2/2845/2995/1600/468017/memoriam.jpg"><img alt="" border="0" src="https://photos1.blogger.com/x/blogger2/2845/2995/200/286974/memoriam.jpg" style="cursor: hand; float: left; margin: 0px 10px 10px 0px;"></a>Farmor var en god lyssnerska i både glädje och sorg och hennes dörr stod alltid öppen för alla. En av hennes bästa väninnor hette Bernhardina Lundmark. Tant "Berna" hade ett yrke. Hon var tvätterska. Det var hon som skrev detta memorandum som blivit sparat genom åren.Karin W.http://www.blogger.com/profile/02780136821286168879noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-24537885.post-29787616472701400162006-11-23T10:39:00.000+01:002007-07-18T21:23:08.504+02:00Ty fråga framfarna släkten...(Job 8:8)<a href="http://photos1.blogger.com/x/blogger2/2845/2995/1600/805422/robert.jpg"><img style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="Fotograf: Amanda Sandberg. Sollefteå" src="http://photos1.blogger.com/x/blogger2/2845/2995/320/414323/robert.jpg" border="0" /></a><br /><br /><br /><br /><br /><br />Porträtt av <a href="http://www.foark.umu.se/folk/y/person.asp?lannr=22&forsnr=48&pnr=345">Henrik Robert Lundin</a>, född 1877 i Holafors, Ådals-Liden.<br /><br /><br /><br /><br />I samband med <a href="http://www.ttmuseum.nu/templates/page.aspx?page_id=26">Ivar Kreugers</a> död ( mord eller självmord) den 12 mars 1932 inleddes en finanskris som fick stora verkningar både i Sverige och internationellt.<br /><br />Min farfars bror, bonden Henrik Robert Lundin, var en av de som direkt drabbades av Kreugerkraschen.<br /><br />Henrik Robert var en allmänt högaktad person med många kommunala förtroendeuppdrag. Han var äldst av fyra bröder och hade fått överta sin fars <a href="http://gammaltochnytt.blogspot.com/2006/05/en-by-vid-ngermanlven.html">hemman i Holafors</a> omkring 1901. Men han hade lånat pengar i Svenska Handelsbanken och köpt Kreugeraktier. Representanter för bankerna ville förstås snabbt komma ur sina mellanhavanden med Kreuger. I Henrik Roberts fall kunde Handelsbanken säkra sin fordran genom en omfattande avverkning på hemmanets skogsskiften.<br /><br /><a href="http://photos1.blogger.com/x/blogger2/2845/2995/1600/522521/Lidfors.jpg"><img style="FLOAT: right; MARGIN: 0px 0px 10px 10px; CURSOR: hand" alt="Hulda Kristina Lidfors.1904.Fotograf:Ebba Lindstedt. Örnsköldsvik" src="http://photos1.blogger.com/x/blogger2/2845/2995/200/807895/Lidfors.jpg" border="0" /></a>Efter Henrik Roberts död ( även han dog 1932) såldes hemmanet på auktion. Det var i mycket dåligt skick efter bankens hårdhänta avverkningar.<br /><br />Hustrun, <a href="http://www.foark.umu.se/folk/y/person.asp?lannr=22&forsnr=48&pnr=1114">Hulda Kristina Lidfors,(1883-1938)</a> , samt hans mor, Brita Andrietta Hansdotter Molin, (1849-1940), levde och hade födoråd på hemmanet. Hulda Kristina hade fött tio barn : John, Sixten, Elsa, Gerda, Henrik, Gösta, Ingrid, Bertil, Dagny och Hanna. (Dottern Gerda dog som spädbarn. Möjligen är det den lilla flickan Gerda som finns på ett tidigare inlagt foto: <span style="font-family:webdings;">4</span> <a href="http://gammaltochnytt.blogspot.com/2006/05/post-mortem-fotografi.html">Post-mortem-fotografi</a>. Pappa berättade någon gång att det fotot föreställde ett brorsbarn till farfar.<br /><br />Före 1951 kunde inte kvinnor bli förmyndare för sina egna barn vid makens död. Eftersom en del av Henrik Roberts och Hulda Kristinas barn var omyndiga blev farfar utsedd till förmyndare för dem - ett uppdrag som senare skulle visa sig bli alltför betungande för honom. Han avsa sig uppdraget och blev befriad från förmyndarskapet.<br /><br />Idag är de flesta direkt berörda döda - men inte alla. Ett par av Henrik Roberts och Hulda Kristinas barn lever fortfarande. Henrik Roberts mor, min farfarsmor, Brita Andrietta, blev nästan 91 år gammal, men hon var helt blind mot slutet av livet.<br /><br />Historiskt sett tycks stora finanskrascher inträffa med långa intervall. Därför lär det dröja ett tag innan nästa krasch kommer. Under 1980- och 1990-talen fick vi se se finansmarknader av den sort Kreuger opererade på återfödas. Nu är de globala finansmarknaderna större och mer komplicerade än vad de var för tio år sedan. Nästa gång det smäller torde tidigare krascher te sig som västanfläktar. Jämförelsevis.<br /><br /><img src="http://www.bloggportalen.se/BlogPortal/view/Statistics?id=5243" /><br /><a href="http://beta.blogger.com/"></a><br /><blockquote><br /></blockquote>Karin W.http://www.blogger.com/profile/02780136821286168879noreply@blogger.com12tag:blogger.com,1999:blog-24537885.post-34916055750042391532006-11-22T09:42:00.000+01:002006-11-22T10:54:48.265+01:00Sagan om systrarna Åsele- och Fjällsjöälven<a href="http://photos1.blogger.com/blogger2/2845/2995/1600/alv.jpg"><img style="FLOAT: right; MARGIN: 0px 0px 10px 10px; CURSOR: hand" alt="Foto: Lars Guvå" src="http://photos1.blogger.com/blogger2/2845/2995/200/alv.jpg" border="0" /></a>Långt, långt tillbaka i tiden låg dessa älvar som barn i sin moders sköte, en källa högt uppe vid Kölen. De växte så småningom till, och började finna livet däruppe långsamt. Sedan svanarna en vårmorgon besjungit havet och den solvarma södern, blev deras längtan ännu värre och de beslöt att en dag i sällskap med varandra bege sig åtminstone till det stora havet. Så blev det bestämt en kväll, att de den kommande morgonen i all tysthet skulle ge sig iväg, och de kom överens om att den, som först vaknade följande morgon, skulle väcka den andra.<br /><br />Men Åseleälven var falsk mot sin syster, och när Fjällsjöälven somnat, smög hon sig tyst ur bädden och gav sig iväg. När Fjällsjöälven vaknade och fick se att systern redan gett sig av, blev hon både ledsen och arg, störtade upp, tog en annan väg och tänkte: "Jag kan ändå hinna före dig till det besjungna havet, fastän du varit falsk mot mig." Den späda och svaga älven, hade många svårigheter att bekämpa. Stora omvägar måste göras, många hinder undanröjas, men framåt gick det så småningom. Ju längre ner hon kom, desto fortare och bättre gick det, eftersom hon under resan hade tagit emot större och mindre tillflöden.<br /><br />När hon så en morgon kom till det ställe där Krånge by i Ådals-Liden nu är belägen, tänkte hon ta vägen förbi Åsberget igenom den fina sandmo, som finns där, och så följa bergen ner mot Nämforsen. Hon hade redan sänt några små förtrupper den tilltänkta vägen; deras arbete syns än idag i form av en liten dalgång. Men då fick hon höra sin syster komma dånande ner över Holaforsberget. Skyndsamt samlade hon sina krafter och gjorde en vinkelrät sväng mot det i norr belägna Kekesberget för att på så sätt genskjuta systern. Hon tänkte: "Hellre ska vi förlikas och följas åt, än att du ska skåda det efterlängtade havet före mig."<br /><br />Men i Kekesberget bodde en mäktig bergakung, och han ville inte godvilligt öppna sina portar. Hon grät, tiggde och bad, men kungen var lika obeveklig. Till sist lovade hon honom, att han skulle få två människor om året i all framtid, bara han släppte fram henne. "På detta villkor vill jag släppa fram dig", sa bergakungen och öppnade bergets portar, varpå Fjällsjöälven störtade ner över det en halv mil långa berget i sin systers Åseleälvens armar. Det är nu forsen Åkvisslan. Sedan fortsatte de båda älvarna vägen i systerlig sämja, tills de till sist nådde havet.<br /><br />Från den dagen ska Fjällsjöälven alltid ha två människoliv årligen. Går det något år, som hon inget tar, så tar hon desto flera ett annat år.<br /><br />Fritt efter "Ur Öfre Ådalens Folklif." Uppteckningar af N.E. Ritzén. Sollefteå 1912. Sollefteå Tryckeri-Aktiebolag.<br /><br /><img src="http://www.bloggportalen.se/BlogPortal/view/Statistics?id=5243" /><br /><a href="http://beta.blogger.com/"></a><br /><br /><blockquote><br /></blockquote>Karin W.http://www.blogger.com/profile/02780136821286168879noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-24537885.post-67668264646166909222006-11-20T10:08:00.000+01:002006-12-11T09:41:41.747+01:00Strangers in the box<div align="center"><span style="font-family:arial;"><span style="color:#000000;"><span style="font-size:85%;"><span style="font-family:georgia;">Come, look with me inside this drawer,<br />In this box I've often seen,<br />At the pictures, black and white,<br />Faces proud, still, serene.<br /><br /></span></span></span></span><span style="font-family:arial;"><span style="color:#000000;"><span style="font-size:85%;"><span style="font-family:georgia;"></span></span></span></span><br /></div><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiB1eEIkvH2vcqOQgHtqUgW1QRZVdXAxbhsPlpEXB6MBOWQM5A4w7e5K-wtCQteF9ESngqKBodiXUcNSRtDl6Gne8tQ24-SRUe_ourfRFBLchpNkJgO57ZwV1O_n_JW7nW4jAM6/s1600-h/august.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiB1eEIkvH2vcqOQgHtqUgW1QRZVdXAxbhsPlpEXB6MBOWQM5A4w7e5K-wtCQteF9ESngqKBodiXUcNSRtDl6Gne8tQ24-SRUe_ourfRFBLchpNkJgO57ZwV1O_n_JW7nW4jAM6/s200/august.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5007181899767588994" /></a><br /><div align="center"><span style="font-family:arial;"><span style="color:#000000;"><span style="font-size:85%;"><span style="font-family:georgia;">I wish I knew the people,<br />These strangers in the box,<br />Their names and all their memories<br />Are lost among my socks.<br /></span></span></span></span></div><br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjeT9IsTlgSEx5D0FEb_rZ9LxPHRxW3c-cO5R4NhhKRxDXsGr1yFcHnjccJ1CfbrW32Sa4fWLXjm3avVh7X6hr471e1jzMzeKa59_1AH2jQYhqH6XTLPU2ymetBwEhJdEgP61z_/s1600-h/okand4.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjeT9IsTlgSEx5D0FEb_rZ9LxPHRxW3c-cO5R4NhhKRxDXsGr1yFcHnjccJ1CfbrW32Sa4fWLXjm3avVh7X6hr471e1jzMzeKa59_1AH2jQYhqH6XTLPU2ymetBwEhJdEgP61z_/s200/okand4.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5007181130968442994" /></a><br /><div align="center"><span style="font-family:arial;"><span style="color:#000000;"><span style="font-size:85%;"><span style="font-family:georgia;">I wonder what their lives were like,<br />How did they spend their days?<br />What about their special times?<br />I'll never know their ways.<br /></span></span></span></span></div><br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiM1ENStHMDfCl4uBO3WIetbEToJ8EBXVllKfCYzvdg5X2zv0aiNKl98cwxf5iQytt3Wf3bTqt5Qq4YkR9-71kUAeEdgMKiWYFjHIWDGHJKu7rpXnz89PAPxN_c6xEinDT9dsDO/s1600-h/okand5.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiM1ENStHMDfCl4uBO3WIetbEToJ8EBXVllKfCYzvdg5X2zv0aiNKl98cwxf5iQytt3Wf3bTqt5Qq4YkR9-71kUAeEdgMKiWYFjHIWDGHJKu7rpXnz89PAPxN_c6xEinDT9dsDO/s200/okand5.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5007185421640771762" /></a><br /><div align="center"><span style="font-family:arial;"><span style="color:#000000;"><span style="font-size:85%;"><span style="font-family:georgia;">If only someone had taken time<br />To tell who, what, where, or when,<br />These faces of my heritage<br />Would come to life again.<br /></span></span></span></span></div><br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiigmNQbzGrPbnswFC8irb4WesJoC5E0QJMmKf6Ev30D6BELaGbiQnHs36U07BEajTZzUvm8YFCQIZu2IxWoUEGwlJ6QVqfYSFt2FRSZSBqqaQe0oB-rjkY16SS8zz5ALbDXU2C/s1600-h/okand2.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiigmNQbzGrPbnswFC8irb4WesJoC5E0QJMmKf6Ev30D6BELaGbiQnHs36U07BEajTZzUvm8YFCQIZu2IxWoUEGwlJ6QVqfYSFt2FRSZSBqqaQe0oB-rjkY16SS8zz5ALbDXU2C/s200/okand2.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5007182230480070802" /></a><br /><div align="center"><span style="font-family:arial;"><span style="color:#000000;"><span style="font-size:85%;"><span style="font-family:georgia;">Could this become the fate<br />Of the pictures we take today?<br />The faces and the memories<br />Someday to be tossed away?<br /></span></span></span></span></div><br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUwcDfpHFaX3w9jc8x9_T53lNdjcTTAOhzLVEUWQ4RECH74SN19EuH3sltLz2MAYBkzIgTp2uw6oT0RFbBhEOncUHFMXGcKrr_UVk9hgGx71Uf0UH1nGEI5ZsCNsJAFSdev9tb/s1600-h/okand1.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUwcDfpHFaX3w9jc8x9_T53lNdjcTTAOhzLVEUWQ4RECH74SN19EuH3sltLz2MAYBkzIgTp2uw6oT0RFbBhEOncUHFMXGcKrr_UVk9hgGx71Uf0UH1nGEI5ZsCNsJAFSdev9tb/s200/okand1.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5007182655681833122" /></a><br /><div align="center"><span style="font-family:arial;"><span style="color:#000000;"><span style="font-size:85%;"><span style="font-family:georgia;">Make time to save your pictures,<br />Seize the opportunity when it knocks,<br />Or someday you and yours could be<br />The strangers in the box.</span> </span></span></span></div><br /><div align="center"><span style="font-family:arial;"><span style="color:#000000;"><span style="font-size:85%;"><em>© Pamela A. Harazim(1997)</em></span></span></span></div><div align="center"><span style="font-family:arial;"><span style="color:#000000;"><em><span style="font-size:85%;">East Hampton, CT</span></em></span></span></div><br /><div align="center"><span style="font-size:78%;">All Rights Reserved. May be used in unchanged form for non-commercial purposes if accompanied by this copyright message.<br /></span></div><br />På flera webbsidor står det under den här dikten att författaren är okänd. Det är inte riktigt sant. Hon heter Pamela Harazim och skrev ursprungligen dikten när hennes mamma blev dement. Pamela insåg då att de historier som hennes mamma hade berättat - om sig själv och sin familj - för alltid skulle vara borta. Och Pamela mindes inte historierna, vilket hon hade trott att hon alltid skulle göra.<br /><br /><br /><img src="http://www.bloggportalen.se/BlogPortal/view/Statistics?id=5243" />Karin W.http://www.blogger.com/profile/02780136821286168879noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-24537885.post-75286882910325848892006-11-17T10:17:00.002+01:002013-08-02T21:29:56.174+02:00Några ord om farmorsmor<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjPEkGMFeTMdWYy3KPGBD3GZgsnWEkw95f5WJP3Zpmi3ej6nm_krfYrMNLFM0pLNgGRV5PFIgfGZ4EyPX6-2pffIRpwdNfaP9Ao6RG1bpGlw43TvHDLoSN1BEvkjwY5uhgtHbbA/s1600-h/saragreta.jpg"><img alt="Sara Greta Persdotter f.1853" border="0" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5007189299996240082" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjPEkGMFeTMdWYy3KPGBD3GZgsnWEkw95f5WJP3Zpmi3ej6nm_krfYrMNLFM0pLNgGRV5PFIgfGZ4EyPX6-2pffIRpwdNfaP9Ao6RG1bpGlw43TvHDLoSN1BEvkjwY5uhgtHbbA/s200/saragreta.jpg" style="cursor: hand; float: left; margin: 0px 10px 10px 0px;" /></a>Porträttet föreställer farmorsmor, <a href="http://www.foark.umu.se/folk/y/person.asp?lannr=22&forsnr=48&pnr=1952">Sara Greta Lidmark, född Persdotter, år 1853 i Rå, Ådals-Liden</a>. Hon var dotter till <a href="http://www.foark.umu.se/folk/y/person.asp?lannr=22&forsnr=48&pnr=1602&selarkbild=%C3%85dalsliden">Per Jakobsson, född 1816 i Lidgatu, Ådals-Liden</a>, och hans hustru <a href="http://www.foark.umu.se/folk/y/person.asp?lannr=22&forsnr=48&pnr=1603">Kajsa Greta Abrahamsdotter, född 1816 i Häxmo, Ådals-Liden</a>. Yngst av de fyra syskon som nådde vuxen ålder.<br />
<br />
En morbror, Markus Abrahamsson, född 1821 i Häxmo, Ådals-Liden, var familjens svarta får. Hans liv rymmer mycket sorg och tragik . <span style="font-family: webdings;">4</span> <a href="http://www.adals-liden.net/Markus_Abrahamsson.htm">Ett sorgligt levnadsöde berättat av Magnus Johansson</a><br />
<br />
I mars månad 1875 gifte hon sig med bonden och kyrkvärden<br />
<a href="http://www.foark.umu.se/folk/y/person.asp?lannr=22&forsnr=48&pnr=1951&selarkbild=%C3%85dalsliden">Mårten Mårtensson Lidmark</a> född 1850 i Västanbäck, Ådals-Liden. Fem barn föddes i äktenskapet - först en son och sedan fyra flickor. Sonen Martin blev bara 22 år gammal. Han dog av den tidens stora folksjukdom TBC.<br />
<br />
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8SDKhNbR9hzwCeXBFWHdWbsIsy5aLA9hJWFPdWTw8OB99dq4SYLlXvcGwhM1Z3uj8FI7CRCu8P4sCd9UzC9u_HwQtWYf9xU68ynN7MIt-GS3XTbp55AqI5JFhAdfhWwe1jM-W/s1600-h/vastanback.jpg"><img alt="Västanbäck 2:2" border="0" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5007195424619604210" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8SDKhNbR9hzwCeXBFWHdWbsIsy5aLA9hJWFPdWTw8OB99dq4SYLlXvcGwhM1Z3uj8FI7CRCu8P4sCd9UzC9u_HwQtWYf9xU68ynN7MIt-GS3XTbp55AqI5JFhAdfhWwe1jM-W/s200/vastanback.jpg" style="cursor: hand; float: left; margin: 0px 10px 10px 0px;" /></a>Flickorna Margaret och Anna, födda 1877, var tvillingar. När min farmor Elin föddes blev det också en tvillingfödsel men systern dog kort tid efter födseln.<br />
<br />
Fem barnbarn såg hon växa upp. Eftersom samtliga generationer bodde tillsammans på gården, hade Sara Greta också som uppgift att hjälpa till med barnbarnen. Min pappa berättade någon gång, med viss vämjelse, hur hans mormor tuggade maten åt de små. Och tänker man på hur tuggat bröd förvandlas till en gegga i munnen är det lätt att förstå pappas känsla.<br />
<br />
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUyY8jNdFA-HfqaszsgCAwrK7_ni2HHD24QRKtVvWP06WQ4eARcCKyFNVcCqYsxRn777G4HM9BTUBnmAxaYgQ-7vaUnsKruoGiD3d3QHuLQ5713SACN9MvZ_ABBV6KSYP_6Uwb/s1600-h/annons.jpg"><img alt="" border="0" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5007191391645313250" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUyY8jNdFA-HfqaszsgCAwrK7_ni2HHD24QRKtVvWP06WQ4eARcCKyFNVcCqYsxRn777G4HM9BTUBnmAxaYgQ-7vaUnsKruoGiD3d3QHuLQ5713SACN9MvZ_ABBV6KSYP_6Uwb/s200/annons.jpg" style="cursor: hand; float: left; margin: 0px 10px 10px 0px;" /></a><br />
Sara Greta blev änka i november 1924. Då var hon 71 år gammal. Hon blev själv mycket gammal och dog, mätt av ålder, på sitt 90:e levnadsår i september månad 1942.Karin W.http://www.blogger.com/profile/02780136821286168879noreply@blogger.com11tag:blogger.com,1999:blog-24537885.post-51871803308796351812006-11-15T08:41:00.000+01:002006-12-11T10:30:48.165+01:00Att le eller inte le, det är frågan<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhfDlQ83wVG060SA8cOwB40n4-r75qB6rYCXJidJocDKlbsgtdJjf7kFJgQa3uboVOY1oRhKb2rl5VQ7Mjts0yqI4kMGmbWuSImYfnko3yUwfifUrATtgEz5rgipYUDWxel7Ik4/s1600-h/okand6.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5007198529880959234" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="Okänd kvinna i album. Fotograf: Amanda Sandberg, Sollefteå" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhfDlQ83wVG060SA8cOwB40n4-r75qB6rYCXJidJocDKlbsgtdJjf7kFJgQa3uboVOY1oRhKb2rl5VQ7Mjts0yqI4kMGmbWuSImYfnko3yUwfifUrATtgEz5rgipYUDWxel7Ik4/s200/okand6.jpg" border="0" /></a><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br />En väluppfostrad person ska inte skratta högt utan på sin höjd le. Det fick jag lära mig som barn.<br /><br />Och innan fotograferna kom på att man skulle säga "cheese" eller "omelett" för att vara som mest till sin fördel på en bild, var det allvarsamhet som gällde. I kamerans barndom tog det väl dessutom minst en minut att fastna på plåten. Det är en lång tid för ett påklistrat leende. Inte alla hade mycket till tänder att stoltsera med heller.<br /><br />Vackra leenden med vita tänder värderas högt numera .<br /><br />Men inte alltid och inte av alla. Genom att rycka i småmusklerna på fel plats, vid fel tillfälle, kan man idag åstadkomma andra märkliga ting.<br /><br />- Va fan flinar´u åt ? Ska´ru ha en smäll på käften, va!<br /><br />Det gäller att passa sig när man rör sig ute på gator och torg och inte le mot vem som helst.<br /><br />Länge leve leendet!<br /><br /><img src="http://www.bloggportalen.se/BlogPortal/view/Statistics?id=5243" /><br /><br /><a href="http://beta.blogger.com/"></a><br /><blockquote><br /></blockquote>Karin W.http://www.blogger.com/profile/02780136821286168879noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-24537885.post-5396622443246563042006-11-13T11:44:00.000+01:002007-07-18T21:15:14.533+02:00Nämforsen 1943Före utbyggnaden av kraftverket<br /><br /><a href="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/1600/namforsen1943.0.jpg"><img style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/400/namforsen1943.jpg" border="0" /></a><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br />TILL HEMBYGDEN<br /><span style="font-size:78%;"><br /></span><span style="color:#666600;"><strong><span style="font-family:georgia;font-size:85%;"><em>Nämforsen sjunger i midsommartid</em></span><br /><span style="font-family:georgia;font-size:85%;"><em>Fåglarna kvittra i ängar och lid</em></span><br /><span style="font-family:georgia;font-size:85%;"><em>Konvaljen doftar på älvstrandens brant</em></span><br /><span style="font-family:georgia;font-size:85%;"><em>Häggar och rönnarna prunka så grant</em></span><br /><span style="font-family:georgia;font-size:85%;"><em>Sommarfläkt, sol, ungdom och dans</em></span><br /><span style="font-family:georgia;font-size:85%;"><em>Skönare bygd väl på jorden ej fanns</em></span> .<br /><span style="font-family:georgia;font-size:85%;"><em></em></span><br /><span style="font-family:georgia;font-size:85%;"><em>Åkerteg bröts här på urskogens mark</em></span><br /><span style="font-family:georgia;font-size:85%;"><em>Nödår gav odlaren kaka med bark</em></span><br /><span style="font-family:georgia;font-size:85%;"><em>Tro, hopp och mod fanns i människors bröst</em></span><br /><span style="font-family:georgia;font-size:85%;"><em>Jorden gav sorger, men himmelen tröst</em></span><br /><span style="font-family:georgia;font-size:85%;"><em>Herran som ger livsdagens mått</em></span><br /><span style="font-family:georgia;font-size:85%;"><em>Intet förgäter om stort eller smått</em></span> .<br /><span style="font-family:georgia;font-size:85%;"><em></em></span><br /><span style="font-family:georgia;font-size:85%;"><em>Hembygd, där forntiden än är oss när</em></span><br /><span style="font-family:georgia;font-size:85%;"><em>Hembygd, som fäderna vila beskär</em></span><br /><span style="font-family:georgia;font-size:85%;"><em>Hembygd, vår dådkraft vi stolta dig ge</em></span><br /><span style="font-family:georgia;font-size:85%;"><em>Hembygd, vår ungdom din ynnest bete!</em></span><br /><span style="font-family:georgia;font-size:85%;"><em>Himmelens sol, Herran Guds frid,</em></span><br /><span style="font-family:georgia;font-size:85%;"><em>Hem, bygd och folk hägne allan vår tid!</em></span></strong><br /></span><span style="font-size:78%;"><strong></strong></span><br /><span style="font-size:78%;"><strong>Text: Harald Sjöström</strong></span><br /><span style="font-size:78%;"><strong>Musik: Gunnar Lundberg</strong><br /></span><br />Texten, som är skriven på ett mycket högtravande språk, är hämtad från en jubileumsskrift utgiven av Ådals-Lidens Hembygds- och Turistförening år 1958. Författaren var kyrkoherde.<br /><br /><a href="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/1600/gunnar.jpg"><img style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/200/gunnar.jpg" border="0" /></a><span style="font-size:85%;">Texten är tonsatt och musiken komponerades av kantorn och folkskolläraren Gunnar Lundberg, pionjär och dåvarande ordförande i Hembygds- och Turistföreningen.<br /></span><br /><img src="http://www.bloggportalen.se/BlogPortal/view/Statistics?id=5243" /><br /><a href="http://beta.blogger.com/"></a><br /><blockquote><br /></blockquote>Karin W.http://www.blogger.com/profile/02780136821286168879noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-24537885.post-1163160786175792712006-11-10T13:12:00.000+01:002007-07-18T21:13:39.106+02:00Magi, droger och medicin<a href="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/1600/sjukdomar.0.jpg"><img style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/400/sjukdomar.0.jpg" border="0" /></a>De här gamla annonserna är hämtade ur Svenska Amerikanarens Almanack 1930. Farfar hade ett par stycken. Troligtvis hade han fått dem från sönerna i Kanada. Jag har scannat bara två. Det finns flera.<br /><br />Alla hade ett gemensamt - metoder eller preparat för behandling av sjukdomar av olika slag fanns. Det handlade om sjukdomar som hämorrojder, svaghet i blåsan och reumatism. Eller som exemplen här visar - struma, astma och höfeber. Men ingenstans stod vilka typer av preparat eller vilka metoder det var frågan om. Alltså kan det vara i princip vad som helst.<br /><br />Alltsedan människosläktets början har magi använts för att bota sjukdomar, jämsides med örtmedicin. De flesta "läkemedel" hämtades i begynnelsen ur växt- eller djurriket. Den läkande kraften hos vissa växt- och djurdelar upptäcktes oftast av en ren slump. Kunskaperna fördes sedan vidare från generation till generation.<br /><br />I en av annonserna nämns opium. Det användes som rogivande, smärtstillande och hostlindrande läkemedel. I slutet av 1800-talet ansågs opium till och med vara en undergörande medicin.<br /><br />Sherlock Holmes, berömd detektiv i Arthur Conan Doyles böcker, brukade ju dra sig tillbaka för att tänka med hjälp av en lugnande opiumpipa. Doktor Watson reagerade alltid med förskräckelse. Det visar att det trots allt fanns en medvetenhet om opiumets faror i 1800-talets England.<br /><br />Opium ersattes så småningom med de nya och "totalt ofarliga" bensodiazepinerna - tills man upptäckte att de var lika beroendeframkallande som opium och gav allvarliga biverkningar.<br /><br />Det kom att dröja ända in på 1960-talet innan man på allvar förstod farorna. Fram till dess betraktades de flesta droger som helt ofarliga. I Sverige användes exempelvis hasch som medicin mot kikhosta och som smärtstillande medel ända fram till 1950-talet.<br /><br />Nu läser jag i dagens Aftonbladet att vi svenskar är sjukast i hela världen. Ångest (och depression) är tydligen många svenskars arvedel. Så där en halv miljon lär äta nervlugnande medicin, säger statistiken. Vad säger det om samhället? Att folk mår dåligt och måste äta piller för att stå ut? Eller att läkaren inte orkar eller har tid att ta reda på vad det är som fattas en?<br /><br /><img src="http://www.bloggportalen.se/BlogPortal/view/Statistics?id=5243" /><br /><a href="http://beta.blogger.com/"></a><br /><blockquote><br /></blockquote>Karin W.http://www.blogger.com/profile/02780136821286168879noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-24537885.post-1163065285106308602006-11-09T10:40:00.000+01:002006-11-20T14:09:02.080+01:00Apropå bönder<a href="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/1600/lantmannaskola.jpg"><img style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/320/lantmannaskola.jpg" border="0" /></a><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br />Ett gruppfoto från Norra Ångermanlands Lantmannaskola i Själevad (Y), 1932-33. I raden längst fram, tvåa från vänster räknat, står min pappa, Nils Lundin, 22 år gammal och blivande bonde.<br /><br />Bönder är tydligen högvilt just nu. TV-succén "Bonde söker fru" har orsakat lantbruksfeber i Sverige. Dokusåpan ses av mer än 1,5 miljoner svenskar. Det uppges råda rena bondefebern på internetsajten Mötesplatsen. Vad i all sin dar beror det på?<br /><br />Med viss förvåning och undran följer jag serien från mitt soffperspektiv. Solen skiner varje dag och allt är så där lagom "bonderomantiskt." Är det här på riktigt eller på låtsas? Eller handlar det om människor som mest av allt vill bli kändisar? Är vi svenskar verkligen ett folk som innerst inne skulle vilja vara bönder och arbeta med skog och jord och ha lummiga trädgårdar och jättestora boningshus?<br /><br />De stinkande gödselstackarna med miljoner flugor - var finns dom?<br /><br />Det jag vet med säkerhet är att jag aldrig någonsin drömt om ett liv som bondmora.<br /><br /><span style="font-family:webdings;">4</span> <a href="http://fotolasse.se/index.php/samhalle/bonde-soker-fru-varning-utfardas.htm">Lasses blogg</a> .<br /><br /><img src="http://www.bloggportalen.se/BlogPortal/view/Statistics?id=5243" /><br /><a href="http://www.blogger.com/"></a><br /><blockquote><br /></blockquote>Karin W.http://www.blogger.com/profile/02780136821286168879noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-24537885.post-1162804627939375922006-11-06T09:24:00.000+01:002007-07-18T21:07:08.525+02:00En kändis från anno dazumal<span style="font-size:85%;"><strong>Vykort; brevkort</strong></span><br /><br /><a href="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/1600/kandis1.jpg"><img style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="Alberti" src="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/320/kandis1.jpg" border="0" /></a><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br />Ordet kändis är ett ganska nytt begrepp. Förr i världen talade man om celebriteter.<a href="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/1600/adress.1.jpg"><img style="FLOAT: right; MARGIN: 0px 0px 10px 10px; CURSOR: hand" alt="" src="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/200/adress.1.jpg" border="0" /></a><br /><br />Många av dagens "syntetiska" kändisar, som desperata efter uppmärksamhet gör vansinniga saker bara för att få fortsätta vara kända, hade inte haft en chans att bli celebritet.<br /><br />För att bli känd för en större allmänhet krävdes någon form av prestation inom konstens, teaterns, filmens, vetenskapens, litteraturens, idrottens eller politikens värld.<br /><br />Jag tvivlar på att mannen på bilden var en celebritet. Men någonting bör han väl ha presterat för att få äran att hamna på ett brevkort.<br /><br />"Alberti"? Låter det namnet bekant för någon?<br /><br /><img src="http://www.bloggportalen.se/BlogPortal/view/Statistics?id=5243" /><br /><a href="http://www.blogger.com/"></a><br /><blockquote><br /></blockquote>Karin W.http://www.blogger.com/profile/02780136821286168879noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-24537885.post-1162298925060304022006-10-31T13:47:00.000+01:002006-11-20T14:06:48.118+01:00En skidåkare<a href="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/1600/skidakare.0.jpg"><img style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/320/skidakare.0.jpg" border="0" /></a>Den här pojken vann nog inga skidtävlingar och jag vet inte vem han är.<br /><br />När jag ser det här gamla fotot kommer jag att tänka på en av Sveriges stora skidåkare av den gamla stammen. En skidåkare som tävlade innan sponsorer, vetenskapliga träningsmetoder och pengar kom med i sporten. Han hette Lars Theodor Jonsson, var same och firad skidkung under 1930-talet med ett par SM-medaljer och två OS-deltaganden.<br /><br />Efter skidkarriären slog han sig ned i en koja i skogen i Alavattnet, Strömsund, Jämtland. Där levde han ett tillbakadraget liv i decennier tillsammans med djuren, fåglarna och träden.<br /><br />Många myter och sägner skapades kring hans person. Det påstods bland annat att han aldrig släppte in någon besökare i kojan, att han hatade människor och att han hade sänkt sin gamla medaljsamling i en skogstjärn. Många ansåg helt felaktigt att han var en tok.<br /><br />Några gånger, i mitten av 1960-talet, träffade jag honom på bokhandeln i Strömsund. Han gav inte mig något intryck av att vara vare sig en eremit eller en tok, snarare tvärtom. Han var talför och lite filosofisk.<br /><br />Han levde lycklig i sin skogskoja, ville bara vara människa och få leva sitt liv opåverkad av yttre omständigheter och utan myndigheters inblandning i hans väl och ve.<br /><br />Mot slutet av sitt liv tvingades han ändå flytta från kojan i skogen till en pensionärslägenhet. Det sista åren fick han vård på ett ålderdomshem i Strömsund. Han var nästan 95 år då han dog en oktoberdag 1998.<br /><br />Emma Näsström (född 1905, Ringvattnet, Alanäs, Jämtland) berättade i en Årskrift 1987,(Näsströmska föreningen), följande historia om sin farmor, Anna Brita Eliasdotter, (född 1832 i Västra Ormsjö, Dorotea): Till Anna Brita kom en gång en lappgubbe förbi vars hustru hade dött i barnsäng. Han hade en nyfödd flicka med sig.<br /><br />Anna-Brita hade fött tvillingar kort tid innan. Den ene sonen hade dött genom olyckshändelse då Anna-Brita var ute på myrslåttern tillsammans med gårdens folk och hade tvillingarna med sig. Då de suttit och ätit middag, la hon den ene tvillingen i den grop som bildats i mosstuvan där hon suttit. Men tuvan återtog sin runda form och barnet rullade ner i myren och var livlöst när Anna-Brita kom tillbaka.<br /><br />När hon nu såg det hjälplösa lilla lappbarnet, sa hon: 'Då Gud har tänkt att jag skulle amma två barn så kan jag ta henne tills fadern själv kan ta hand om henne.'<br /><br />Denna lappflicka blev storskidlöparen Lars Teodor Jonssons mor.<br /><img src="http://www.bloggportalen.se/BlogPortal/view/Statistics?id=5243" /><br /><a href="http://www.blogger.com/"></a><br /><br /><br /><br /><blockquote><br /></blockquote>Karin W.http://www.blogger.com/profile/02780136821286168879noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-24537885.post-1162287600326926392006-10-31T09:32:00.000+01:002006-11-20T14:03:42.087+01:00Akta skogenEtt foto från den tid då de stora skogsmaskinerna inte fanns och hästen dominerade som dragare vid skogsarbetet.<br /><br /><a href="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/1600/skogsarbete.jpg"><img style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="Skogsarbetare, Ådals-Liden, 1920-tal. Till höger, sittande på hästryggen, Oskar Lundin, född 1907 i Västanbäck, Ådals-Liden. Kvinnan i mitten, som håller ett barn i handen, är farmor, Elin Lundin. Bakom pojken med sågen står farfar, Bror O. Lundin" src="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/320/skogsarbete.jpg" border="0" /></a><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><span style="font-family:arial;"><span style="font-size:85%;"><span style="font-family:georgia;color:#666600;">Akta skogen! Krafter strömma<br />milt utur hans gröna gömma.<br />Han är vänfast, trygg och trogen<br />Akta skogen!<br /><br />Regn och dagg ur molnens höjder<br />lockar han, och friska fröjder<br />gro, där han står stark och mogen.<br />Akta skogen!<br /><br />Han är bondens livvakt. Bälten<br />spänner han till skydd kring fälten.<br />Lossas de, blir tomt på logen.<br />Akta skogen!<br /><br />Åkerns fina brodd han vårdar,<br />han ger skydd åt fält och gårdar.<br />Spara yxan, bruka plogen!<br />Akta skogen!<br /><br />Fryser du, han ger dig värma,<br />bränner sol´n, vill han dig skärma,<br />städs att svalka redobogen.<br />Akta skogen!<br /><br />Akta skogen! Välljud strömma<br />ljuvt utur hans gröna gömma.<br />Han är vänfast, trygg och trogen.<br />Akta skogen!</span> </span><br /></span><br /><em><span style="font-size:85%;">Magnus Elmblad</span></em><br /><br /><span style="font-size:85%;">M. Elmblad föddes 12 september 1848 i Herrestad, Kärda socken, Jönköping, död 9 april 1888 i Stockholm. Svensk redaktör, översättare och sångtextförfattare. Under många år verksam som tidningsredaktör i USA.<br /></span><br /><img src="http://www.bloggportalen.se/BlogPortal/view/Statistics?id=5243" /><br /><a href="http://www.blogger.com/"></a><br /><br /><br /><blockquote><br /></blockquote>Karin W.http://www.blogger.com/profile/02780136821286168879noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-24537885.post-1162201281259435782006-10-30T09:47:00.000+01:002006-11-20T14:05:12.486+01:00Av allt det goda man förtär...<a href="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/1600/kaffe.jpg"><img style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="Fotograf: Petter Jonsson, Junsele" src="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/320/kaffe.jpg" border="0" /></a><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><span style="color:#993300;"><em>"Av allt det goda, som man förtär,<br />bland alla jordiska drycker,<br />ju kaffetåren den bästa är:<br />den skingrar människans nycker;<br />den styrker kroppen, den livar själen,<br />den känns från hjässan, ja - ned i hälen!"</em><br /></span><br />Så inleds Kaffevisan av Mauritz Cramaer (1818-1848). Och vi är många i vårt avlånga land som håller med 1800-talsdiktaren.<br /><br />Ända sedan 1700-talet har vi druckit kaffe. Mer och mer tills vi idag ligger världstvåa på kaffetårstoppen. Räknat per capita ligger bara Finland före oss.<br /><br />Men det har inte alltid varit så enkelt att göra sig en kaffetår som det är nu för tiden. Ända fram till 1930-talet såldes det mesta kaffet omalet. Även om kaffehandeln hade kvarnar föredrog många att mala själva. En hemtrevlig sysselsättning.<br /><br /><a href="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/1600/kaffekvarnar.0.jpg"><img style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/200/kaffekvarnar.0.jpg" border="0" /></a> I varje kaffedrickande hushåll fanns en kaffekvarn. En bit in på 1900-talet också en kafferostare. För det mesta var kafferostaren utformad som en liten långpanna med lock och skaft. Den skulle placeras på glöden och skakas och passas noga så att kaffebönorna inte brändes.<br /><p>Till malningen användes till en början bara ett enkelt krosstråg med en kavel . När de sista kaffeförbuden upphörde på 1820-talet kunde man ha sin kaffekvarn framme. Då blev det viktigt att kaffekvarnen skulle se vacker ut och materialen och formerna blev därför mångskiftande. Men det dröjde ända in på 1900-talet innan någon kom på att man kunde sätta kaffekvarnen på väggen. </p><p>De gamla kaffekvarnarna är idag samlarobjekt. Kommer våra bryggapparater någonsin att bli det?<br /><a href="http://www.blogger.com/"></a><img src="http://www.bloggportalen.se/BlogPortal/view/Statistics?id=5243" /><br /><a href="http://www.blogger.com/"></a><br /><blockquote><br /></blockquote>Karin W.http://www.blogger.com/profile/02780136821286168879noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-24537885.post-1161935356696472812006-10-27T09:31:00.000+02:002006-11-20T14:02:38.338+01:00F.W.H.-kort<a href="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/1600/fwh2.jpg"><img style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="No. 333. Nedre Ristafallet" src="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/200/fwh2.jpg" border="0" /></a><a href="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/1600/fwh.jpg"><img style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="No. 229a. Karlsborg" src="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/200/fwh.jpg" border="0" /></a><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><strong>Många vykortssamlare</strong> köper och säljer vykort i auktionsform på den svenska internetsajten <a href="http://www.tradera.com/">Tradera</a> . Kategorin "Vykort och bilder" är mycket stor på Tradera. Just nu finns mer än 70 000 vykortsauktioner upplagda. Jag är ingen samlare av vykort. Inte av någonting annat heller för den delen, snarare tvärtom. Deltiologer kallas i alla fall de som samlar och studerar vykort.<a href="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/1600/brevkort.0.jpg"><img style="FLOAT: right; MARGIN: 0px 0px 10px 10px; CURSOR: hand" alt="Adressidan" src="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/200/brevkort.0.jpg" border="0" /></a> <strong></strong><br />Via sajten <a href="http://www.gamlavykort.nu/">Gamla vykort</a> har jag fått kontakt med en person, som är intresserad av just kort från F. W. H. & Co. I ett mail undrar han om jag känner till någon samlare som har F. W. H.- kort. Alla tips är välkomna, skriver han. Du som samlar - eller känner till någon som samlar, kan skicka ett mail till <a href="mailto:bengt@gamlavykort.nu">bengt@gamlavykort.nu</a> .<br /><br />Grundserien har motivnummer och motivtext i <span style="color:#cc0000;">röd</span> färg.<br /><br /><strong>Det var år 1841</strong> som det här företaget grundades av Fritz Wictor Hasselblad (1816-1893) under namnet "Fritz W. Hasselblad & Co" (förkortat F.W.H. & Co). Sonen Arvid Victor Hasselblad övertog företaget 1871. (Fritz Hasselblads sonson Karl Erik Hasselblad fick år 1906 sonen Victor Hasselblad som har blivit känd för att ha utvecklat och startat tillverkningen av Hasselbladskameran).<br /><br /><strong>Släkten Hasselblad</strong> kom ursprungligen från Västergötland. Stamfadern hette Arvid Jonsson (1712-1782) och kom från Hasslösa (Hassellösa) i Skaraborgs län. Det är troligt att födelseförsamlingens namn inspirerade Arvid Jonsson till släktnamnet Hasselblad.<br /><br /><strong>F.W.H. & Co</strong> var från början en grosshandlarfirma. Firman handlade med bl a tyger, sybehörsartiklar och hushållsartiklar. Tidvis hade man också en egen tillverkning av hattar och konfektion. De var förmodligen först i landet med att importera vattentoaletter. Den importen tackar vi för! I början av 1900-talet började företaget, att sälja vykort.<br /><br /><strong>Firman hade en representant</strong>, Nils Bouveng, som senare blev chef för Hasselblads Fotografiska AB och författare till boken "Rådgifvare för amatörfotografer". Han reste omkring över hela landet och tog bilder av kyrkor, andra byggnader och vyer. Av bilderna tillverkades vykort, troligtvis i Tyskland. De såldes sedan i flera miljoner exemplar.<br />Källor:<br /><a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Hasselblad_AB">Wikipedia</a><br /><a href="http://www.gamlavykort.nu/vykortslistor/fwhoco/">Vykortslistor</a><br /><img src="http://www.bloggportalen.se/BlogPortal/view/Statistics?id=5243" /><br /><a href="http://www.blogger.com/"></a><br /><blockquote><br /></blockquote>Karin W.http://www.blogger.com/profile/02780136821286168879noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-24537885.post-1161681218556721502006-10-24T11:12:00.000+02:002007-07-18T21:01:59.318+02:00Vykort. Dalälven, Krylbo<a href="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/1600/Dal%3F%3Flven.0.jpg"><img style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="Tack för bref och kort 1906! Det blir väl svar till sist. 31/7 Elin gratuleras hjärtligt af M. Eriksson" src="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/320/Dal%3F%3Flven.0.jpg" border="0" /></a><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><span style="font-size:78%;"></span><br /><span style="font-size:78%;"><strong>FÖRLAG: BRÖDERNA HOLM & C:O, KRYLBO</strong></span><br /><br /><a href="http://photos1.blogger.com/blogger/7988/2864/1600/bak.jpg"><img style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="Fröken Elin Lidmark, Wästanbäck, Näsåker" src="http://photos1.blogger.com/blogger/7988/2864/200/bak.jpg" border="0" /></a><strong>"Brefkort" var ett billigare alternativ till brev.</strong> Det introducerades i Sverige den 5 maj 1871. Ur postal synpunkt är kortets bildsida dess baksida och adressidan med plats för frankering dess framsida. För gemene man är det mera bekvämt att tala om bildsida respektive adressida. Både brevkort och vykort bär på sitt eget lilla vis information om en annan tid.<br /><br /><strong>Vid sekelskiftet "vyades" det enormt.</strong> Verkligt populära blev vykorten i Sverige i samband med en kraftig sänkning (!) av portot 1902. Då lär antalet postbehandlade kortförsändelser ha ökat från cirka 1 miljon 1897 till cirka 40 miljoner åren 1903-04.<br /><br /><strong>I december 1904</strong> blev det tillåtet att skicka tudelade kort till Sverige. Året därpå, i maj 1905, tillät man att sådana kort även fick skickas från Sverige. Det var en stor omvälvning, när adressidan tilläts bli delad -en halva för frimärket och adressen och den andra halvan för meddelandet. Bildsidan blev då i sin helhet fri för vyn och det blev betydligt mer plats att skriva på. Det tudelade kortet sammanföll ungefär med en annan reform i Sverige, nämligen stavningsreformen 1906, då många "f"-ord blev till "v"-ord, - "brefkort" blev "brevkort".<br /><br /><strong>Den 7 april 1906</strong> signerade ecklesiastikminister F. Berg den kungliga förordningen som avskaffade de gamla stavningarna. "Dt" för t-ljud blev "tt". "F, fv och hv" blev "v". Redan 1898 hade Berg efter framställning till Svenska Akademin lyckats förändra "ansigte" till "ansikte" och "qvinna" till "kvinna". Men man drev lite med minister Bergs isländska förnamn som var Fridtjuv, då han även efter reformen 1906 fortsatte att stava sitt namn med dt.<br /><br /><strong>Vykortet är ungefär jämngammalt med telefonen.</strong> Det tycks ändå ha hävdat sig bra i konkurrensen. En förklaring kan vara, att det dröjde åtminstone ett par decennier innan telefonen var mera allmänt utnyttjad. Kommunikation via vykort skiljer sig ju också från kommunikation via telefon - ett meddelande på ett vykort kräver inte nödvändigtvis ett svar. Att korten så snabbt vann terräng berodde förstås också på att fler och fler blev läs- och skrivkunniga.<br /><br /><strong>Gränsen för vad som var passande</strong> att visa på bildsidan bevakades noga i det oskarianska samhället. Vykortsbilderna överskred sällan den utstakade normen. Kameran ljuger inte, men äldre tiders retuschörer lurar ofta den, som försöker datera ett vykort exakt. Under tjugotalet började man medvetet göra vykorten mera neutrala för att de skulle kunna säljas under en längre tidsperiod. Sällan ser man människor på de gamla vykorten.<br /><span style="font-size:85%;"><em>(Fakta hämtade ur boken: Gamla vykort, skriven av Ulla Ehrensvärd. Bonniers 1972).</em></span><br /><br /><strong>Semestertider är vykortstider</strong>. Men vilken Kirunabesökare skulle idag köpa ett nyproducerat vykort på stadshuset i Kiruna? Däremot skulle kanske många vara intresserade av att köpa fotografen <a href="http://www.bildarkivet.kiruna.se/">Borg Meschs äldre vyer</a>.<br /><br /><strong>Vi svenskar gillar att skicka vykort</strong>. Tre av tio svenskar skickar vykort minst en gång i månaden. Det visade en undersökning som SIFO genomförde i förra året på uppdrag av Posten. Men vykortsskickandet varierar. Smålänningar, gotlänningar och ölänningar skriver i genomsnitt vykort något oftare än andra svenskar. Norrlänningar skickar minst antal vykort. Det finns också tydliga skillnader mellan könen. Kvinnor skickar vykort dubbelt så ofta som männen. Här finns statistiken i sin helhet <span style="font-family:webdings;">4</span> <a href="http://cws.huginonline.com/P/134112/PR/200507/1001955_2_2.html">Posten</a><br /><br /><img src="http://www.bloggportalen.se/BlogPortal/view/Statistics?id=5243" /><br /><a href="http://www.blogger.com/"></a><br /><blockquote><br /></blockquote>Karin W.http://www.blogger.com/profile/02780136821286168879noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-24537885.post-1161242072551007582006-10-19T09:13:00.000+02:002006-11-20T13:59:57.412+01:00Vardagsfundering<a href="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/1600/vardagsfundering.1.jpg"><img style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/400/vardagsfundering.jpg" border="0" /></a><strong>Ett tidningsurklipp</strong> instoppad i Husmoderns Köksalmanack anno 1938, (i dag ett retrokulturellt samlarobjekt). På baksidan av urklippet finns inga recept, som man kanske skulle kunna tro, utan bara små notiser.<br /><br /><span style="font-size:85%;">"En 86-årig stationsskrivare John Broqvist på väg till sitt hem i Hagfors, Värmland, påkördes av en personbil och skadades till döds".<br /></span><br /><span style="font-size:85%;">"En ladugård och loge, tillhörande Tor Bonnier på Bisslinge vid Rotebro i Sollentuna socken, Uppland, brann ner medan gårdens folk var borta på ett 50-årskalas i en granngård. 14 kor, en tjur och några kalvar innebrändes, och årets skörd brann upp".<br /></span><br />Någon har i stället funnit en vardagsfundering, skriven av Frank Crane, vara värd att spara. Han var upphovsman till bl a följande citat:<br /><span style="font-size:85%;"></span><br /><span style="font-size:85%;">*Hemligheten med att skaffa sig bekymmer är att bara tänka på sig själv".<br />*En vän är en människa i vars sällskap man törs vara sig själv.<br />*Det är mycket svårare att dela andras glädje än deras sorg".<br /></span><br /><strong>Vem var han?</strong> Frank Crane. Jag har inte lyckats finna hans namn i någon svenskspråkig litteraturhandbok. Texten som följer har hämtats från <a href="http://en.wikiquote.org/wiki/Dr._Frank_Crane">Wikiquote</a> .<br /><br /><em><span style="font-size:85%;">"Dr. Frank Crane (1861–1928) was a Presbyterian minister, speaker, and columnist who wrote a set of ten volumes of "Four Minute Essays" which were published in 1919. He later penned a much longer treatise entitled "Everyday Wisdom" , which was published in 1927. This leather-bound book was sub-titled 'A page for every day of the year' , and consisted of 365 Four Minute Essays and 52 Little Talks on How to Live. Only scarce remnants of his works on positive thinking and a populist political philosophy have survived for reflection by modern readers".</span></em><br /><br /><strong>Igår</strong>, när årets första snö började falla ymnigt och det blev en "kojdag", (en gammal beteckning på en dag man stannade i (skogshuggar-)kojan, p g a vädret oftast), roade jag mig med att surfa runt och läsa bloggar inom olika kategorier. I blogosfären finns, vad jag kan se, ingen blogg med just titeln "Vardagsfundering".<br /><br /><strong>Många bloggar</strong> innehåller ändå vardagsfunderingar i stort som smått. En del av dem är helt enkelt bara privata dagböcker, kanske enbart avsedda för en handfull familjemedlemmar och nära vänner. Andra bloggar med vardagsfunderingar är livsberättelser som berör. Sist, men inte minst, populäre <a href="http://stationsvakt.blogspot.com/">Stationsvakt</a> , som skriver om allt mellan himmel och jord.<br /><img src="http://www.bloggportalen.se/BlogPortal/view/Statistics?id=5243" /><br /><a href="http://www.blogger.com/"></a>Vill Du läsa tidningsurklippet? Klicka då på bilden. Klicka sedan i högra hörnet, längst ner.<br /><br /><br /><br /><blockquote><br /></blockquote>Karin W.http://www.blogger.com/profile/02780136821286168879noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-24537885.post-1161073836774458522006-10-17T10:29:00.000+02:002007-11-19T15:20:12.882+01:00Se tsaren, se tsaren!<a href="http://photos1.blogger.com/blogger/7988/2864/1600/tsar.0.jpg"><img style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="http://photos1.blogger.com/blogger/7988/2864/320/tsar.0.jpg" border="0" /></a><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><span style="font-size:78%;"><strong></strong></span><br /><span style="font-size:78%;"><strong></strong></span><br /><span style="font-size:78%;"><strong>Vykort: A.B. Oscar E. Kulls Grafiska </strong></span><br /><span style="font-size:78%;"><strong>Konst-Anst. </strong></span><span style="font-size:78%;"><strong>Malmö </strong></span><br /><span style="font-size:78%;"><strong>Ser. III Nr 1879<br /></strong></span><br /><a href="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/1600/bak.6.jpg"><img style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/200/bak.4.jpg" border="0" /></a><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><strong>Den 25 juni år 1909</strong> kom den ryske tsaren Nikolaus II med sin tsaritsa till Stockholm på ett tvådagarsbesök - ett skådespel som lockade stora folkmassor. Vid Logårdstrappan, nedanför kungliga slottet, där landstigningen från slupen ägde rum, hade det byggts en enorm portal. Det var pompa och ståt. Men tsarbesöket ägde rum i en tid av social och politisk oro och stora säkerhetsåtgärder hade vidtagits. Sent på kvällen, samma dag som tsaren anlände, blev en man skjuten i Kungsträdgården.<br /><br /><a href="http://www.dn.se/DNet/road/Classic/article/0/jsp/print.jsp?&a=501591">Adolf Hjalmar Wång</a> befann sig i Kungsträdgården den här kvällen. Han var ungsocialist och anarkist. Sannolikt var han också en olycklig ung man som desperat av hunger var missnöjd med den världsordning som rådde. Då han såg en man i amiralsuniform komma gående, avlossade han flera skott från en revolver. Det har påståtts att Wång trodde att det var tsaren han sköt mot. Men inte kunde väl Wång tro att tsaren skulle komma strosande utan säkerhetsfolk i Kungsträdgården på nattkröken? De säkerhetsåtgärder som omgav besöket borde han ha känt till.<br /><br />Den man som träffades av det dödliga skottet var en <a href="http://genealogi.aland.net/discus/messages/83331/57414.html?1088709638">svensk generalmajor</a> vid Kustartilleriet. Wång sköt sig själv direkt efter attentatet.<br /><br /><strong>Tsar Nikolaus II</strong> försökte trevande att modernisera Ryssland efter västerländskt mönster. Men han var alltför svag och viljelös . Dessutom var han omgiven av dåliga rådgivare. Dit hörde framför allt hustrun Alexandra Fjodorovna och den sibiriske bondsonen Rasputin. Namnet betyder "vällusting". I ungdomen tillhörde han en märklig sekt som lärde att man måste leva i synd för att undfå frälsning.<br /><br /><strong>Efter den ryska revolutionen 1917</strong> abdikerade Nikolaus II och året därpå (18 juli 1918) avrättades han i Jekaterinburg tillsammans med hustrun, sina fyra döttrar, Olga, Tatjana, Maria och Anastasia samt den blödarsjuke sonen Aleksej. En kvinna i Tyskland, Anna Andersson, hävdade senare envist att hon var <a href="http://user.tninet.se/~egx688x/anastasia.htm">tsardottern Anastasia</a> och skulle alltså ha överlevt bolsjevikernas mord. Något övertygande bevis på att hon talade sanning hittades aldrig. DNA-analyser, som på senare år gjorts, visade att hon inte var släkt med tsarfamiljen.<br /><br /><strong>Se staren, se staren!</strong><br /><br />I mars 1917 skrev Erik Axel Karlfeldt <a href="http://runeberg.org/florbell/27.html">I marsvind</a> . Han avslutade dikten med orden: "Hvad bry vi oss om tsaren? Se staren, se staren!" Tsarväldet tillhör historien. Riktigt illa är det däremot att vårens budbärare, staren, är på väg att försvinna. Det ska den visserligen göra så här års. Men nedläggningar av småjordbruk, skogsplanteringar på ängar och åkerlyckor, ett minskat bete och stora tunga jordbruksmaskiner som plattar till marken gör att fågelarter som lever av insekter och maskar minskat i antal och inte längre är så vanliga.<br /><br />Fåglar är mer än bara fåglar. De är en del av vår kultur.Karin W.http://www.blogger.com/profile/02780136821286168879noreply@blogger.com9tag:blogger.com,1999:blog-24537885.post-1160727480008447412006-10-13T10:17:00.000+02:002015-04-02T22:09:32.643+02:00Fragment från en gammal by<a href="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/1600/mc.jpg"><img alt="" border="0" src="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/320/mc.jpg" style="cursor: hand; float: left; margin: 0px 10px 10px 0px;" /></a>Motorcykeln, ofta utrustad med sidovagn, var 1920-talets "bil" - för dem som hade råd att skaffa sig en. Annars bestod nog trafiken mest av ekipage med häst och vagn. De vägar som fanns att köra på var urgamla leder mellan byarna och gårdarna. De vägarna hade inte formats på något ritkontor.<br />
<br />
Det här var kanske byns första motorcykel. Det var pappas första - men inte den sista han skaffade.<br />
<br />
Vagnslidret, som syns på fotot, var inte bara vagnbod. Där fanns också snickarbod, vedbod, magasin och mjölbod. Det var världens största lekstuga, när jag växte upp. När vi barn lekte kurragömma fanns hur många ställen som helst att gömma sig på. Uppe under taket, tvärs över takstolarna, låg plankor och bräder löst lagda. På dem kunde man gå balansgång. Fullständigt livsfarligt kan jag tycka nu.<br />
<br />
Längre bort i byn syns ett hus. Det var rödmålat. Där bodde en farbror som hette Algot Sundelin och hans hushållerska Alma. Algot hade manufakturaffär på nedre våningen. Där sålde han bl a tyger, knappar och en del kläder. Dessutom hade han ett stort frestande jordgubbsland. Men jag fick inte äta de bären därför att landet gödslades med avfall ifrån ett utedass. Det ansåg mamma vara ett olämpligt gödslingsmedel.<br />
<br />
Alldeles intill manufakturaffären, på bilden skymd, låg en gammal gästgivargård från mitten av 1700-talet. Länsfotodatabasen i Västernorrlands museum har bild på huset. Bildnr: 19990423.<br />
<br />
På 1950-talet började ett nytt hus byggas på stommen av det gamla timmerhuset. Den gamla gården, som också kallades Spökgästgivargården i Västanbäck, försvann till det yttre. Delar av dess inre finns byggnadstekniskt fortfarande kvar - även om de delarna inte syns.<br />
<br />
Gamla sägenfragment finns om flera rånmord - på ett eller annat sätt förknippade med gästgivargården. En gårdfarihandlare som bott där ska ha blivit mördad. Han hade haft en stor svart hund som sällskap. Efter mordet sprang hunden tillbaka till gästgivargården. Där kunde den höras yla om nätterna - även sedan den avlivats. Här ska också <a href="http://gammaltochnytt.blogspot.com/2006/04/nsker-och-pelle-molin.html">Pelle Molin</a> ha bott under sin Näsåkersvistelse. Han sägs ha gått igen som vålnad, letande efter manuskript som han förlorat.<br />
<br />
Det fanns fortfarande kvar en mindre del av gästgivargården när jag var barn. Aldrig träffade jag på "skrömta". Antagligen var spökerierna av psykisk art. Man får komma ihåg att folk förr i tiden var betydligt mer vidskepliga än idag. Under slutet av 1800-talet, under bolagstiden, lär det dessutom ha gått "hett till" på gästgivargården med spritfester och annat. En del upplevelser var kanske helt enkelt deliriumsyner.
Karin W.http://www.blogger.com/profile/02780136821286168879noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-24537885.post-1160467714506078092006-10-10T10:07:00.000+02:002012-12-19T20:51:19.618+01:00Vykort från Krylbo<h2>
<b>Brunnbäcksstenen</b></h2>
<span style="font-size: 78%;">FÖRLAG: FILIP SAHLBERG</span><br />
<a href="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/1600/krylbo.jpg"><img alt="" border="0" src="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/320/krylbo.jpg" style="cursor: hand; float: left; margin: 0px 10px 10px 0px;" /></a><span style="font-family: verdana;"><span style="font-family: trebuchet ms;">FÖR<br />SVERIGES FRIHET<br />OCH<br />HEM OCH FOSTERBYGD<br />KÄMPADE OCH SEGRADE<br />DALAMÄNNEN<br />HÄR<br />1521<br />MINNESGODE<br />LANDSMÄN<br />RESTE STENEN<br />1896</span></span><br />
Inte långt från Tolvmansgården (Karlfeldtsgården) i Avesta står minnesmärket över slaget vid Brunnbäcks färja (ett vadställe över Dalälven) år 1521. Slaget utkämpades mot danskarna och var en inledning till Gustav Vasas så kallade befrielsekrig.<br />
<br />
<strong>Ett vykort utan frimärke.</strong> Det fick lösas ut med 10 öre av mottagaren. ( 10 öre, det var också vad en flaska öl eller 1 kg salt kostade åren <a href="http://histlab.itc.edu.stockholm.se/arkivet/tabeller/tabeller_livsmedelspriser.shtm">1907/08</a> ) . En prydlig, lättläst handstil.<br />
<br />
<a href="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/1600/bak.5.jpg"><img alt="" border="0" src="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/200/bak.3.jpg" style="cursor: hand; float: left; margin: 0px 10px 10px 0px;" /></a><em><span style="font-size: 85%;">Oppg. Krylbo 19/9 08</span></em><br />
<em><span style="font-size: 85%;">Bästa Elin!</span></em> <em><span style="font-size: 85%;">Tack hjärtligt för brev med fotografi! Det var mycket välkommet och mycket bra. Bror ser så manlig ut redan. Hur mår gossen? Wi må bra här. Warma hälsningar till Eder jämte föräldrar från M. Eriksson</span></em><br />
<br />
Jag vågar påstå att "M. Eriksson" är identisk med en lärarinna som anställdes av skolrådet i Ådals-Liden på 1870-talet för att tjänstgöra vid olika byskolor. Hon hette Margareta Eriksson och kom ursprungligen från Dalarna - född 1844 i <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Folk%C3%A4rna_f%C3%B6rsamling">Folkärna, Falu län</a>. År 1890 fanns hon fortfarande kvar i Ådals-Liden - skriven på Prästbordet enligt folkräkningen 1890.<br />
<br />
År 1908 var hon 64 år gammal. Det är troligt att hon pensionerade sig vid 60 års ålder, att hon då återvände tillbaka till sin födelsebygd och <a href="http://www2.sofi.se/SOFIU/topo1951/_cdweb/_s1wx001/411220c1.htm">Oppgården i Folkärna socken</a> . En kantor och folkskollärare, Gunnar Lundberg i Näsåker, har beskrivit henne som en originell personlighet, duktig och allmänt avhållen. Han bör ha haft personlig erfarenhet av henne som lärare.<br />
<br />
<a href="http://smulansblog.blogspot.com/2006/09/ett-gammalt-skolkort.html">På Smulans blog</a> finns ett mycket gammalt skolkort från en byskola i Rå, Ådals-Liden, daterat 1895. Lärarinnans namn: Margareta Eriksson.<br />
Karin W.http://www.blogger.com/profile/02780136821286168879noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-24537885.post-1160121263760602272006-10-06T09:48:00.000+02:002007-07-18T20:47:19.738+02:00Ett par fotoramar<a href="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/1600/ram2.2.jpg"><img style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/320/ram2.jpg" border="0" /></a><a href="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/1600/ram.1.jpg"><img style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/320/ram.jpg" border="0" /></a><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br />Hur ser man om en sak är antik? På möbler kan detaljer som hopfogning, lås och fanér etc. avslöja åldern. Det är betydligt svårare att bestämma åldern på de här reliefmönstrade fotoramarna. <a href="http://www.foark.umu.se/folk/y/person.asp?lannr=22&forsnr=48&pnr=1956">Farmors</a> porträtt har årtalet 1902 inpräglat. Men det säger ingenting om åldern på ramarna. De är inte heller identiskt likadana. Vilket träslag kan det vara?<br /><br />Att skära eller skulptera i trä, att med ett vässat verktyg snida ut bit för bit ur ett trästycke, är en urgammal teknik. Vi har minnesmärken, flera tusen år gamla, från människor som vi inte vet mycket mer om än att de med mycket enkla redskap kunde karva fram sina föremål.<br /><br />Nästan överallt finns materialet trä. Det är levande och inspirerande att forma. På alla platser, där människor bor, har det funnits behov att utnyttja trä till praktiskt användbara ting eller till dekorativa föremål - som de här fotoramarna till exempel.<br /><strong></strong><br /><img src="http://www.bloggportalen.se/BlogPortal/view/Statistics?id=5243" /><br /><a href="http://www.blogger.com/"></a><br /><br /><blockquote><br /></blockquote>Karin W.http://www.blogger.com/profile/02780136821286168879noreply@blogger.com13tag:blogger.com,1999:blog-24537885.post-1159562123978157592006-09-29T22:30:00.000+02:002017-01-30T19:34:31.522+01:00"Lost faces"<a href="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/1600/ingenfotograf2.1.jpg"><img alt="" border="0" src="https://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/200/ingenfotograf2.1.jpg" style="cursor: hand; float: left; margin: 0px 10px 10px 0px;"></a><a href="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/1600/ingenfotograf.1.jpg"><img alt="" border="0" src="https://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/200/ingenfotograf.1.jpg" style="cursor: hand; float: left; margin: 0px 10px 10px 0px;"></a> Från de allra tidigaste perioderna finns bara mer eller mindre kända personers ansikten förevigade av målare och bildhuggare. Men på 1860-talet började den förut så otydliga massan av människor få individuella ansiktsdrag. Framför fotografens kamera poserade de i sina bästa kläder därför att fotografbesöket var, under lång tid, en högtidlig sak.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<a href="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/1600/damingenfotograf.1.jpg"><img alt="" border="0" src="https://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/200/damingenfotograf.1.jpg" style="cursor: hand; float: left; margin: 0px 10px 10px 0px;"></a><a href="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/1600/dam.4.jpg"><img alt="" border="0" src="https://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/200/dam.4.jpg" style="cursor: hand; float: left; margin: 0px 10px 10px 0px;"></a>Utvecklingen rusade emellertid vidare, kameran blev billig, fotografering en vanlig hobby och de gamla ateljébilderna uppskattades inte längre.<br />
<br />
När pionjärfotograferna la av, var inte så många intresserade av deras arkiv och stora kollektioner av glasplåtar skrotades.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<strong>Fotograferna </strong><br />
<strong>J. Näsman och C.J. Bergqvist</strong><br />
<a href="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/1600/ottolundinjnasman.1.jpg"><img alt="" border="0" src="https://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/200/ottolundinjnasman.1.jpg" style="cursor: hand; float: left; margin: 0px 10px 10px 0px;"></a><a href="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/1600/cjbergqvistfotograf.1.jpg"><img alt="" border="0" src="https://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/200/cjbergqvistfotograf.1.jpg" style="cursor: hand; float: left; margin: 0px 10px 10px 0px;"></a><a href="http://www.foark.umu.se/folk/y/person.asp?lannr=22&forsnr=48&pnr=1954">Anna Henrietta Lidmarks</a> porträttalbum innehåller flera till synes mycket gamla fotografier, tagna av fotografer som det är svårt att få grepp om, eftersom så lite verkar vara bevarat.<br />
<br />
I några enstaka fall finns fotografens namn präglat eller stämplat på fotografierna: t. ex. J. Näsman (t.v) och C. J. Bergqvist (t.h.). De vackra baksidor, som porträttbilder vanligvis brukar ha, med namn, adress och ofta också en logotyp på baksidan, saknas helt på de här fotografierna.<br />
<br />
Självfallet är det mycket svårt att göra en tidsbestämning av de här porträtten. Kläderna kan ge en viss vägledning. Damernas frisyrer likaså. Ungefär i mitten av 1800-talet började en slät, mittbenad kamning av håret bli på modet. Senare mildrades den frisyren och på 1880-talet förekommer en större variation av håruppsättningar .<br />
<br />
Jag gör en försiktig datering av de här oretuscherade och oförfalskade porträtten till tiden mellan 1860-1880. Personerna skulle då, om mitt antagande stämmer, kunna vara födda före 1850.<br />
<br />
På baksidan av fotograf J. Näsmans kort är skrivet för hand, "Otto Lundin ". Det skulle ha kunnat vara en bra ledtråd vid dateringen, men jag tror i n t e att det betyder att mannen på bilden heter "Otto Lundin". Alltför mycket talar emot.<br />
<br />
I <a href="http://www.murberget.se/upptack/fotopost.aspx?foto=Fo-19990424">Västernorrlands Länsmuseums bilddatabas</a> har jag funnit två porträtt tagna av en fotograf med namnet J. Näsman. Det ena föreställer en bondson från Moflo i Ådals-Liden med namnet Erik Abrahamsson Lidberg. Han var född 1809. Det andra porträttet föreställer <a href="http://www.foark.umu.se/folk/y/person.asp?lannr=22&forsnr=48&pnr=1029&selarkbild=%C3%85dalsliden">Henrik Jacob Frisendahl</a>, född 1836, bror till prosten <a href="http://gammaltochnytt.blogspot.com/2006/06/viktor-bernhard-frisendahl-fdd-1845.html">V. B. Frisendahl</a> . Det porträttet ska vara taget före 1869 enligt uppgift i databasen.<br />
<br />
Fotograf C. J. Bergqvist finns representerad med ett odaterat porträtt i SVAR:s bilddatabas. Det föreställer en skeppare och handlare med namnet Sundberg. Ort: Sollefteå. När levde han?<br />
<br />
<strong>STÄMPLAR</strong><br />
<br />
<a href="http://photos1.blogger.com/blogger/7988/2864/1600/logomoller.jpg"><img alt="" border="0" src="https://photos1.blogger.com/blogger/7988/2864/200/logomoller.jpg" style="cursor: hand; float: left; margin: 0px 0px 10px 10px;"></a><br />
<a href="http://photos1.blogger.com/blogger/7988/2864/1600/logobergqvist.jpg"><img alt="" border="0" src="https://photos1.blogger.com/blogger/7988/2864/200/logobergqvist.jpg" style="cursor: hand; float: left; margin: 0px 0px 10px 10px;"></a><br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<strong><br /></strong>
<strong><br /></strong>
<strong><br /></strong>
<strong><br /></strong><br />
<strong>Ett hjälpmedel</strong><br />
<br />
Bernhard Johansson, Gävle, har gått igenom mer än 5000 daterade gamla porträtt. Han redovisar på sin hemsida sina slutsatser och sin statistik. Ett program erbjuds också, som kan vara ett hjälpmedel vid försök till datering av foton från 1800-talet.<br />
<strong></strong><br />
<strong><br /></strong>
<strong>Fotograf E. Möller</strong><br />
<a href="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/1600/paretemollerfotograf.1.jpg"><img alt="" border="0" src="https://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/200/paretemollerfotograf.1.jpg" style="cursor: hand; float: left; margin: 0px 10px 10px 0px;"></a><a href="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/1600/manemollerfotograf.3.jpg"><img alt="" border="0" src="https://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/200/manemollerfotograf.3.jpg" style="cursor: hand; float: left; margin: 0px 10px 10px 0px;"></a>De fyra sista porträtten, som jag scannat, är stämplade på baksidan med namnet "E. MÖLLER, FOTOGRAF".<br />
<br />
SVAR har ett par foton tagna av den här fotografen i sin bilddatabas. Inga porträtt visserligen, men ett par bilder av miljöer i Sollefteå, daterade till 1870-tal.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<a href="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/1600/Emollerfotograf.3.jpg"><img alt="" border="0" src="https://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/200/Emollerfotograf.3.jpg" style="cursor: hand; float: left; margin: 0px 10px 10px 0px;"></a><a href="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/1600/dameremollerfotofraf.3.jpg"><img alt="" border="0" src="https://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/200/dameremollerfotofraf.3.jpg" style="cursor: hand; float: left; margin: 0px 10px 10px 0px;"></a><br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<span style="color: #993300; font-size: 85%;"><strong><em>Under my bed was a dress box<br />spilling old pictures,<br />a sift of lost faces<br />to drift beneath my dreams.<br />I am from those moments<br />snapped before I budded<br />leaf-fall from the family tree.</em></strong></span><span style="font-size: 85%;"><span style="color: #993300;"><em><br /></em></span></span><span style="font-size: 78%;"></span><br />
<span style="color: #993300; font-size: 85%;"><strong><em><br /></em></strong></span>
<a href="http://www.georgeellalyon.com/audio/where.mp3">George Ella Lyon</a>Karin W.http://www.blogger.com/profile/02780136821286168879noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-24537885.post-1159517259464326572006-09-29T10:03:00.001+02:002009-05-19T13:23:54.195+02:00Vängåvan<a href="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/1600/vangava.jpg"><img style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/320/vangava.jpg" border="0" /></a><strong>Min första tanke </strong>var att det här fotot var en gåva från en vän. Det stod nämligen "Wängåvan" på baksidan. Helt tokigt.<br /><br />Vid närmare eftertanke insåg jag förstås att så inte alls var fallet. Vad det handlar om är en park i Sundsvall som heter Vängåvan. Min farmor står till vänster på bilden och kanske är kvinnan till höger hennes äldre syster Anna.<br /><br /><strong>Vängåvan</strong> blev anlagd en gång i tiden på mark som tidigare varit en tjärn. Den hade fyllts ut och dränerats och parken stod färdig 1877. En vacker <a href="http://www.genealogi.se/medelpad/bilder/vangavan.jpg">fontän</a> avtäcktes 1886. Två år senare brann stora delar av Sundsvall ner - en brand som skördade flera dödsoffer.<br /><br />Efter åtta timmar hade över 400 gårdar i den gamla trästaden förvandlats till aska och 9000 av stadens 11 000 invånare hade blivit hemlösa. Skadorna uppskattades till 30 miljoner.<br /><br />För att undvika att liknande katastrofer skedde i framtiden, beslöt man att återuppbygga staden i sten. Det fick till följd att många som hade förlorat sina hem i branden inte hade råd att bygga upp husen igen.<br /><br /><strong>Trots nödhjälp</strong> från hela Europa, var det ändå bara folk med kapital ( bl.a. träpatronerna) som hade råd att investera i stenbyggnaderna. De anlitade arkitekter från hela Europa för uppbyggnaden. Sundsvalls nya stadskärna fick namnet Stenstaden.<br /><br />Författaren <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Ludvig_Nordstr%C3%B6m">Ludvig "Lubbe" Nordström</a> beskrev den nya staden som "En armé av jättelika plånböcker".<br /><br /><strong>Projektet Trädplan</strong> för Sundsvalls kommun inleddes 2002 och då restaurerades även Vängåvan. Gamla pilträd som prytt parken togs ned på grund av hög ålder. De användes sedan i en trädskulpurtävling, där lokala konstnärer deltog.<br /><br /><strong>Källor och länkar:</strong><br /><a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Stenstaden">Wikipedia</a><br /><a href="http://web.telia.com/~u60105008/naksstad/nacksta.html">Sundsvall i historien</a><br /><a href="http://www.wallcom.nu/Trabildhuggare1/Profilen.htm">Träbildhuggare</a><br /><a href="http://minnen.sundsvall.se">Sundsvallsminnen</a>Karin W.http://www.blogger.com/profile/02780136821286168879noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-24537885.post-1159017605535929402006-09-23T15:10:00.000+02:002018-01-07T13:59:12.276+01:00"Nostalgi"<a href="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/1600/bror.jpg"><img alt="" border="0" src="https://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/320/bror.jpg" style="cursor: hand; float: left; margin: 0px 10px 10px 0px;"></a><span style="color: black;">Ett foto som visar ett antal gamla saker. Ett foto fyllt med nostalgi ? Eller?</span><br />
<br />
<span style="color: black;">Det kan ibland vara inressant att undersöka ett ords innebörd. Ordet nostalgi kommer från nostos, hemresa, och algos, lidande.</span><br />
<span style="font-size: 85%;"><span style="color: black;"><br /></span></span>
<span style="font-size: 85%;"><span style="color: black;">I Nordisk Familjebok, band 20, år 1914, står: "<em>nostalgi</em> <em>är en ofta tärande, med aptitlöshet och avmagring förenad förstämning, som kan utvecklas hos personer som vistas på främmande ort och ej förmå att psykiskt anpassa sig efter de nya förhållandena.</em> <em>Dylika tillstånd kunna vara det första stadiet i en begynnande sinnessjukdom och ha understundom ett visst rättspsykiatriskt intresse".</em></span></span><br />
<br />
Hoppsan! Och jag som kände mig "nostalgisk" när jag såg det här fotot. Begreppet <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Nostalgi">nostalgi</a> har alltså idag urvattnats till oigenkännlighet. Lika bra att jag slutar använda det ordet.<br />
<strong></strong><br />
Jag gillar gamla saker men är inte alls mager, blek och sjuk av längtan tillbaka till andra tider eller till det förflutna. Det som följer får helt enkelt bli en presentation av några saker och ting som syns på fotot - utan nostalgi.<br />
<strong></strong><br />
<strong>Bonaden</strong>, som hänger på väggen, var vacker. Jag har sett den på riktigt. Mönstret var broderat i flera olika färger och påminde närapå om en gammal dalmålning.<br />
<br />
<span style="color: red;"><strong><em><span style="color: #990000;">"Är du lycklig väl så gläd dig </span></em></strong></span><br />
<span style="color: red;"><strong><em><span style="color: #990000;">åt din lycka med en hvar<br />Och ju mer du delar med dig </span></em></strong></span><br />
<span style="color: red;"><strong><em><span style="color: #990000;">desto mera har du kvar"</span> </em></strong></span><br />
<strong><em><span style="color: red;"></span></em></strong><br />
<span style="color: black;">Så löd versen på den här bonaden.</span><br />
<span style="color: red;"><strong><em><br /></em></strong></span>Förr, från 1890-talet fram till 1930-talet, var det vanligt att hemmen pryddes med väggbonader. En slags trygghetssymbol kanske. Mjuka former och mönster som kontrast till den hårda verkligheten. Bonaderna var broderade med visdomsord, ordstäv och levnadsregler m.m. - en antydan om den tidsanda och de värderingar som rådde.<br />
<br />
När det gäller tid och arbete kunde bonaderna ha följande lydelse: <em>”Upp att verka lifvets dag</em> <em>är kort, ej skall dess gyllene morgon sovas bort”,</em> <em>”Flit är lyckans högra hand”</em> eller <em>”Morgonstund har guld i mund”.</em> Budskapet är entydigt, gå upp tidigt, arbeta och var flitig så blir du lycklig.<br />
<br />
<span style="font-size: 85%;">(De gamla grekerna betraktade arbete på ett helt annorlunda sätt. Det grekiska ordet för arbete - ponos - kommer från samma rot som ordet för lidande och straff. Sport, debatt, konst, filosofi m.m. värderades högt av de gamla grekerna - högre än arbete).</span><br />
<strong><br /></strong>
<strong>På väggen hänger porträtt</strong> av <a href="http://www.foark.umu.se/folk/y/person.asp?lannr=22&forsnr=48&pnr=342&selarkbild=%C3%85dalsliden">farfarsfar</a> och <a href="http://www.foark.umu.se/folk/y/person.asp?lannr=22&forsnr=48&pnr=343">farfarsmor</a> , i ovala, svarta fotoramar. Den typen av ram tillverkas fortfarande och kan köpas för en billig penning - men är då gjord av något plastmaterial.<br />
<br />
<a href="http://www.flickr.com/photos/23235863@N00/250428283/" title="Photo Sharing"><img alt="brita" src="https://static.flickr.com/71/250428283_0f30839d69_t.jpg" height="100" width="74"></a><a href="http://www.flickr.com/photos/23235863@N00/250428522/" title="Photo Sharing"><img alt="henrik" src="https://static.flickr.com/107/250428522_7cc3982527_t.jpg" height="100" width="73"></a><br />
<br />
<strong>Farfar sitter på en pinnstol</strong> som vi betraktar som så typiskt svensk. I själva verket har pinnstolen ett engelskt ursprung.<br />
<br />
Det var den engelske kungen Georg III som, i en stuga nära Windsor Castle, en gång upptäckte en lätt och bekväm stol. Han blev så förtjust att han beställde en hel uppsättning till slottet. Andra statsöverhuvuden blev lika förtjusta, speciellt de amerikanska presidenterna. Från USA kom pinnstolarna till Sverige via herrgårdsfrun på <a href="http://web.telia.com/~u39305789/herrgardlindefors.htm">Hook</a> i Småland. Hennes snickare gjorde den första svenska pinnstolen. (AiH nr 12/1975)<br />
<strong></strong><br />
<strong>Tapeten på väggen</strong> - mörka med stort blommönster från tidigt 1900-tal. Att titta på gamla tapeter är ett bra sätt att lära känna människan och vår kulturhistoria. Det tycker Ingela Broström som tillsammans med Elisabet Stavenow-Hidemark skrivit en ny <a href="http://www.byggforlaget.se/presentation.php?id=6117">bok</a> om våra papperstapeters historia.<br />
<br />
<em>"Det finns få sätt som man kan lära känna människan så väl på som genom att titta på hennes tapeter. I en tid när människor var vana att slita på sina kläder tills de tog slut och inte hade möjlighet att köpa möbler efter mode, hade de flesta ändå råd att tapetsera om ofta. Genom tapeterna hade man möjlighet att uttrycka personlig stil och smak och därför berättar de så mycket om människan",</em> sa Ingela Broström i en intervju i Dala-Demokraten<br />
<br />
För övrigt öppnar Nordiska Museet en (betal)utställning om tapeter den 26 oktober som pågår till augusti 2007. Utställningen berättar bl.a. om papperstapetens historia från 1500-talet till dags dato.<br />
<br />
<strong>Citatet:</strong><br />
<br />
<a href="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/1600/teenyemb5a.png"><strong><img alt="" border="0" src="https://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/400/teenyemb5a.png" style="cursor: hand; float: left; margin: 0px 10px 10px 0px;"></strong></a><span style="color: #993300;"><strong>You can't have a better tomorrow if you are thinking about yesterday all the time</strong>. </span><strong><span style="font-size: 78%;">Charles Franklin Kettering (1876-1958)</span></strong><br />
<br />
<img src="https://www.bloggportalen.se/BlogPortal/view/Statistics?id=5243"><br />
<a href="http://www.blogger.com/"></a><br />
<blockquote>
<br /></blockquote>
Karin W.http://www.blogger.com/profile/02780136821286168879noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-24537885.post-1158910610515793482006-09-22T09:25:00.002+02:002013-11-06T18:57:51.737+01:00En mans åldrar<a href="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/1600/barn.6.jpg"><img alt="" border="0" src="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/200/barn.4.jpg" style="cursor: hand;" /></a><a href="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/1600/12ar.4.jpg"><img alt="" border="0" src="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/200/12ar.4.jpg" style="cursor: hand;" /></a><a href="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/1600/17.2.jpg"><img alt="" border="0" src="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/200/17.2.jpg" style="cursor: hand;" /></a><a href="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/1600/farfar.0.jpg"><img alt="" border="0" src="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/200/farfar.0.jpg" style="cursor: hand;" /></a><br />
<a href="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/1600/farfr.jpg"><img alt="" border="0" src="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/200/farfr.jpg" style="cursor: hand;" /></a><a href="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/1600/50.3.jpg"><img alt="" border="0" src="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/200/50.3.jpg" style="cursor: hand;" /></a><a href="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/1600/1939.4.jpg"><img alt="" border="0" src="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/200/1939.3.jpg" style="cursor: hand;" /></a><a href="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/1600/alt1.jpg"><img alt="" border="0" src="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/200/alt1.jpg" style="cursor: hand;" /></a><br />
<br />
<a href="http://www.foark.umu.se/folk/y/person.asp?lannr=22&forsnr=48&pnr=347&selarkbild=%C3%85dalsliden">Bror Oskar Lundin</a> föddes den 1 november 1881 i Holafors, Ådals-Liden . Sista gången jag träffade honom var, när jag hade åkt hem för att visa honom hans barnbarnsbarn. - Det var en fin pojke, sa han. Bara en kort tid efteråt dog han, knall och fall, den 24 mars 1965 i Västanbäck, Ådals-Liden, 83 år gammal.<br />
<br />
På baksidan av fotografierna är, i tur och ordning, de här åren antecknade: 1½, 12, 17, 20, 28, 30, 50, 80 år<br />
<br />
För övrigt talar bilderna för sig själv.<br />
<br />
<strong>Citatet:</strong><br />
<br />
<span style="color: #993300;"><img alt="" border="0" src="http://photos1.blogger.com/blogger/998/2457/400/teenyemb5a.png" style="cursor: hand; float: left; margin: 0px 10px 10px 0px;" /></span><span style="color: #006600;">Våra kroppar är våra trädgårdar...våra viljor trädgårdsmästare.</span><br />
<span style="color: black; font-size: 85%;"><strong>William Shakespeare</strong></span><span style="color: black;"><br /><strong></strong></span><br />
<strong><br /></strong>
<strong>Kistebrev</strong><br />
I Nordiska museets arkiv finns en stor samling kistebrev, d.v.s. färgglada folkliga bildtryck med text som återger bibliska eller historiska händelser, kungliga porträtt m.m. I Sverige var de särskilt populära c:a 1750 - 1850. De tillverkades vanligtvis i helark, som hade två bilder med olika ämnen och text.<br />
<br />
Från början var det meningen att de skulle klistras fast på insidan av ett kistlock. Men de kom också att fungera som väggdekorationer.<br />
Bilden <b>"Mannens åldrar". </b><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhGbCFBhFoMryEHz0AODJwTfcvWJrLBgMGSl-R8tP_ncHVMHun4NdJXBeWOEJahXJZJiLfVi_VOa7bC27tneNJ16DE00GUYVl0hLgZUOLOk3ncgORtgLx_DSRytgU2GNSPbElmm/s1600/mannens.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="248" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhGbCFBhFoMryEHz0AODJwTfcvWJrLBgMGSl-R8tP_ncHVMHun4NdJXBeWOEJahXJZJiLfVi_VOa7bC27tneNJ16DE00GUYVl0hLgZUOLOk3ncgORtgLx_DSRytgU2GNSPbElmm/s320/mannens.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Texten vid de olika trappstegen på bilden lyder:<br />
<b>10. </b><br />
Som tioåring glad han står<br />
I lifvets första ljusa år.<br />
<span style="font-size: 85%;"><strong>20.</strong></span><br />
<span style="font-size: 85%;">Vid tjugo år en yngling skön<br />Om kärlek ber sin varma bön</span><br />
<span style="font-size: 85%;"><strong>30.</strong></span><br />
<span style="font-size: 85%;">Vid trettio med hemmets lycka<br />Hans lefnad barn och maka smycka.<br /><strong>40.</strong></span><br />
<span style="font-size: 85%;">När fyrtio år han hunnit<br />Sin sträfvans mål har vunnit.<br /><strong>50.</strong></span><br />
<span style="font-size: 85%;">Vid femtio på sin banas höjd<br />Han väger lifvets sorg och fröjd.<br /><strong>60.</strong><br />Vid sextio vägen redan lutar<br />Dit ner der lifvets vandring slutar.<br /><strong>70.</strong></span><br />
<span style="font-size: 85%;">På stafven stödd med gråa hår<br />Han räknar sina sjuttio år<br /><strong>80.</strong></span><br />
<span style="font-size: 85%;">De åttio årens börda pressa<br />Allt djupare hans hvita hjässa.<br /><strong>90.</strong></span><br />
<span style="font-size: 85%;">En nittioåring lam och böjd<br />Knappt minnet har af lifvets fröjd<br /><strong>100.</strong><br />Och så när hundra år förflutit<br />Sitt öga han i dödssömn slutit.</span><br />
<br />
<strong>Kistebrev<br />Kvinnans åldrar</strong><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<strong></strong></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijSFIsz84CipNgj9sJHLX89iGSXUhBz4dQxDTKKK5YGw3YszVBPULXVc7JTgZe9MMWL6YKboElJBeTJUAGFmagYwumEAs2tphNAKBIDYAsMnwDGVYuHrhcQFTxTfQIQem_WnCV/s1600/aldrar.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="251" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijSFIsz84CipNgj9sJHLX89iGSXUhBz4dQxDTKKK5YGw3YszVBPULXVc7JTgZe9MMWL6YKboElJBeTJUAGFmagYwumEAs2tphNAKBIDYAsMnwDGVYuHrhcQFTxTfQIQem_WnCV/s320/aldrar.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<strong><span style="font-size: 85%;"></span></strong><br />
<strong><span style="font-size: 85%;"></span></strong><br />
<strong><span style="font-size: 85%;"></span></strong><br />
<strong><span style="font-size: 85%;"></span></strong><br />
<strong><span style="font-size: 85%;"></span></strong><br />
<strong><span style="font-size: 85%;"></span></strong><br />
<strong><span style="font-size: 85%;"></span></strong><br />
<strong><span style="font-size: 85%;"><br /></span></strong>
<strong><span style="font-size: 85%;"><br /></span></strong>
<strong><span style="font-size: 85%;"><br /></span></strong>
<strong><span style="font-size: 85%;"><br /></span></strong>
<strong><span style="font-size: 85%;"><br /></span></strong>
<strong><span style="font-size: 85%;"><br /></span></strong>
<strong><span style="font-size: 85%;">Födelsen.</span></strong><br />
<span style="font-size: 85%;">En ängel Gud med barnet sänder</span><br />
<span style="font-size: 85%;">Ehvart dess lefvnads väg sig vänder.</span><br />
<strong><span style="font-size: 85%;">10.</span></strong><br />
<span style="font-size: 85%;">Vid tio år i lek den lilla.</span><br />
<span style="font-size: 85%;">Är fri från sorg och synders villa.</span><br />
<strong><span style="font-size: 85%;">20.</span></strong><br />
<span style="font-size: 85%;">Till tjugo snabbt dess tid förrinner.</span><br />
<span style="font-size: 85%;">En ungmö för sin älskling brinner.</span><br />
<strong><span style="font-size: 85%;">30.</span></strong><br />
<span style="font-size: 85%;">Och hustrun, som till trettio nått.</span><br />
<span style="font-size: 85%;">Är rik av modersfröjdens lott.</span><br />
<strong><span style="font-size: 85%;">40.</span></strong><br />
<span style="font-size: 85%;">Hon är, när fyratio flytt.</span><br />
<span style="font-size: 85%;">I barnens lycka ung på nytt.</span><br />
<strong><span style="font-size: 85%;">50.</span></strong><br />
<span style="font-size: 85%;">Vid femtio hon som mormor ser.</span><br />
<span style="font-size: 85%;">På dottersonen kärligt ner.</span><br />
<strong><span style="font-size: 85%;">60.</span></strong><br />
<span style="font-size: 85%;">Vid sextio, ännu glad och trägen.</span><br />
<span style="font-size: 85%;">Hon skrider nedåt lefnadsvägen.</span><br />
<strong><span style="font-size: 85%;">70.</span></strong><br />
<span style="font-size: 85%;">Och hemmets forna lycka når.</span><br />
<span style="font-size: 85%;">En mormorsmor vid sjuttio år.</span><br />
<strong><span style="font-size: 85%;">80.</span></strong><br />
<span style="font-size: 85%;">När åttioårig, svag hon blifver.</span><br />
<span style="font-size: 85%;">En sonson stöd åt henne gifver.</span><br />
<strong><span style="font-size: 85%;">90.</span></strong><br />
<span style="font-size: 85%;">Hon tänker, trött och silfverhårig.</span><br />
<span style="font-size: 85%;">På sista resan, nittioårig.</span><br />
<span style="font-size: 85%;"><strong>100.</strong></span><br />
<span style="font-size: 85%;">Och kommo så de hundra till.</span><br />
<span style="font-size: 85%;">I Herrans namn blott dö hon vill.</span>Karin W.http://www.blogger.com/profile/02780136821286168879noreply@blogger.com3