En annan armé

Porträttet av "Signe" har vandrat runt ett tag - både på Internet och brevledes. Men ingen tycks vilja kännas vid den här unga frälsningssoldaten.

När jag kontaktade Frälsningsarmén i Stockholm fick jag veta, att de förde inga register över sina soldater. Jag hänvisades vidare och fick både namn och adress till en dam, som de trodde skulle kunna hjälpa till.
Men trots kuvert med svarsporto fick jag aldrig något svar tillbaka.



Baksidan
Det är mycket svårt att läsa vad "Signe" har skrivit (kanske med en anilinpenna) på baksidan av fotot. Några ord har nästan suddats ut - "Signe"skrev så här:

"Hågesta den 21 mars 1917. Till ett minne av er dotter Signe till min Kära .......
Halleluja, nu jag kämpar som soldat uti hären. Halleluja sköna ....... Signe 21 år. Förvara detta minne". "

"Signe" bör ha varit född omkring 1896 och var alltså 21 år gammal, då hon en dag gick till Amanda Sandberg i Sollefteå för att fotografera sig. Ett av korten (om det nu fanns flera) placerades någon gång i tiden i ett album bland porträtt på Junselebor. Eftersom det fanns (och finns fortfarande) ett ställe i Sollefteå som heter Hågesta, antar jag, att det var där "Signe" var bosatt som nybliven frälsningssoldat.

Min pappa hade inga religiösa intressen och kallades sig själv ateist - fast hans förhållande till religion blev lite mer komplicerat mot slutet av livet. Svenska kyrkans präster försökte han hålla på behörigt avstånd. Kanske berodde det på att prästen på landsbygden förr i tiden var en makthavare, som också kunde ingripa i själva privatlivet, om han fann att det var nödvändigt.

Nu var det var inte alls så att prästerna i allmänhet medvetet strävade efter att göra livet surt för sina församlingsbor. Att övervaka renlärighet och sedlighet ingick helt enkelt i deras
arbete och många präster deltog dessutom med liv och lust i det sociala livet.

Trots ett ringa religiöst intresse talade pappa i varma ordalag om Frälsningsarmén och deras arbete. Deras musik lyssnade han gärna på. Trots det religiösa innehållet i Lapp-Lisas sånger fick faktiskt radioapparaten vara på, när hon sjöng och spelade. Annars användes den apparaten enbart till att lyssna på Dagens Eko och nyheterna. Det förde med sig att jag som 6-7-åring kunde en del av Lapp-Lisas sånger utantill.

Sånger som "Barnatro", "Guldgrävarsången" och "I ensliga stugan en kulen kväll" finns faktiskt kvar i mitt minne än idag - inte all text förstås, men melodierna sitter som berg. Det är märkligt, men så var det också mycket enkla sånger.

Frälsningsarmén

Frälsningsarméns start och arbete var inte helt problemfri. Det förekom både övergrepp och förföljelse i början. I Sverige var det en skotskättad dam som hette Hanna Ouchterlonysom år 1882 satte igång deras verksamhet.

Egentligen handlar det om två Frälsningsarméer - den internationella, som enbart kallas Frälsningsarmén och den Svenska Frälsningsarmén, som grundades 1905 av en man som hette Albert Kaleb Svensson-Tollin.